All verksamhet vid Café Humlan ligger f. n. nere efter en totalt ödeläggande brand 16 mars 2009. (Läs om Branden>>).
Just nu jobbar vi hårt på att Humlan så snart som möjligt ska kunna återuppstå på en ny plats inne i Öjebyns kyrkstad. Läs i Byggdagboken>> om hur det nya projektet fortskrider!
”Man behöver inte vara galen för att starta ett café som Humlan men det underlättar”
Vi som startade det första surret om Humlan är Mikael Vernerlund och Kerstin Englund. Mikael är född i Umeå och har arbetat med många olika saker, som verkstadsmekaniker, fritidsledare på skolor, dagis m.m. Mikael är också utbildad kognitiv terapeut.
Kerstin har också jobbat inom många olika områden som kassabiträde, städerska, frukostvärdinna, hundtrimmare, förskollärare, familjehemsmamma och HVB-hemsföreståndare, Kerstin har också gått en utbildning till kognitiv terapeut.
Efter att ha jobbat med människor som farit illa valde vi att efter tjugo år helt byta inriktning på våra liv. Vi har båda närt en dröm om att skapa en träffpunkt med mysig miljö och god mat och fika. Vi är båda två förtjusta i te och kaffe och tyckte att det borde bli ett bra komplement.
Vi tittade på flera tänkbara hus, men när vi hittade Humlan-huset bestämde vi oss redan på bron. Det var ganska slitet och om vi vetat vad vi vet idag kanske vi inte hade varit så förbannat optimistiska. Då visste vi inte att vi skulle jobba sjudagar i veckan utan lön, eller hur mycket vi skulle måla, eller planera eller…
Kerstin gick en Starta eget-kurs på företagarcentrum i Piteå. Vi var helt säkra på vad vi ville göra och det var vi ganska ensamma om. Det var faktiskt så att vi blev avrådda från en sån här idé och att göra det utanför själva stan verkade vara det mest tokiga.
Men vi förverkligade vår dröm och vi har slitit hårt och sliter hårt, men inte ens under de veckor då vi haft gråa hår för att betala våra räkningar har vi ångrat oss. Vi har lärt oss och lär oss så mycket varenda dag och det bästa är våra positiva gulliga kunder, som varje dag har tid att säga snälla och uppmuntrande ord. Det har varit vår största drivkraft att orka jobba vidare.
Vi har nästan bara använt möbler och saker som är återanvända från återvinningsstationer, auktioner osv, Det nya vi köpt är väl byggmaterial, färg och verktyg. Vi tycker att det ger oss en chans att vara kreativa och samtidigt vara skonsamma mot vår miljö. Vet ni hur mycket fint som alla kastar bort, ofta i onödan.
Vi har hållit på vår idé om att ha ljus på borden och ingen bakgrundsmusik. Det har till 99% bemötts positivt av våra kunder.
I Humlanhuset bor också Sebastian, 17 år, och Ebba, 12 år, samt Hubert Vernerlund vår stor gula katt och Kavat Englund som är en excentrisk storpudel.
Micke och jag bytte välbetalda jobb med mycket ledighet mot dagligt slit och taskig ekonomi. Men oj, oj vilken glädje det är att gå på jobbet. Hur mäter man sådant? Vi är glada att vi vågade hoppa och nu står vi stadigt med båda fötterna i luften och tror och hoppas att allt ska gå bra.
Sedan vi öppnade har det också gått bättre och bättre för varje månad och det tackar vi våra kunder för, utan Er vore vi ingenting.
På Humlan jobbar också Annicka 75%, Laila och Bosse jobbar 50% vardera. Understundom förstärks vårt arbetslag med praktikanter och människor som arbetstränar. Tack för att Ni också finns, ni gör alla ett mycket gott arbete.
När vi har möjlighet finns vårt hjärta i Egypten. Eftersom både Micke och jag är fanatiska dykare och historieintresserade har det blivit vårt andra hem. Även om vi inte kan åka dit så ofta nu för tiden, har vi lämnat en del av vårt hjärta där. Vi hjälper en fattig familj med att bygga ett hus. När du lämnar dricks i skålen vid kassan är du med och betalar för t.ex. en tvättmaskin. Mamman försörjer sex pojkar på egen hand, och de dagar jag är sliten tänker jag på henne och inser att jag är mycket lyckligt lottad. Att varje dag få arbeta sida vid sida med den man älskar, i ett hus man är lycklig att få vara i, det är något som inte är alla förunnat.
