Humlans dagbok

<< Läs senaste blogginläggen

All verksamhet vid Café Humlan har legat nere efter en totalt ödeläggande brand 16 mars 2009. (Läs om Branden>>).

Just nu jobbar vi hårt på att Humlan så snart som möjligt ska kunna återuppstå på en ny plats inne i Öjebyns kyrkstad. Läs i Byggdagboken>> om hur det nya projektet fortskrider!

Vilken dag med nytt och gammalt!

Uppdatering 2009-05-27 av Kerstin: Jag har inte varit så frisk men fått medicin och ska väl bli piggare, men just nu är jag så trött och det känns som att gå i en uppförsbacke. Det är klart att någon reaktion får man väl vänta sig efter det som hänt förstås.

Igår skulle vi ha möte med vår kontrollansvariga för det nya Humlan och med byggföretaget. Min kusin Björn som bor i Stockholm kommer att hjälpa oss med vårt ansvar att kontrollera hur det byggs, vi kan för lite, och även Roland min ex-sambo, hjälper till. Oh, vad jag är tacksam för detta!

Så skulle vi då åka till nya Humlan och då ser vi en stor grävskopa stå på gamla Humlan. Så skulle det inte vara. Vi skulle få veta i god tid, dels för att vi ville se om något gick att finna och dels för att slippa överraskningen. När jag pratade med den ansvarige pratade han om pengar och maskiner som fraktats dit. Han såg gamla Humlan som en askhög, för mig och Micke är det något som innehåller resterna av det liv vi hittills levt. Jag tog illa vid mig och dagen blev en tung dag att gå igenom på grund av att någon inte ringde ett telefonsamtal och planerade med oss. Vad som för Er är ett saneringsarbete är för oss ett livstrauma.

Men vi åkte till  de ”nya” Husen och då blev det bätre, det var det nya som fanns istället för det gamla. Det var min kusin Björn, min fd sambo Rolle, Micke och jag. Då ringde det som tusan i mobilen och det var flera av mina vänner som ringde mig, just då och just där, precis när jag behövde det som bäst.

Så hade vi byggmöte, där praktikern från Piteå mötte en teoretiker från Stockholm, det var nog så de såg varandra först. Stämningen var lite spänd. Men precis som solen sken i går så lös deras energier igenom och plötsligt lättade stämningen. Det var när de såg personen och inte förväntningen och det blev ett glatt och ljust möte med wienerbröd. Tack till Er förmåga att ha ett öppet sinne! Jag som känner Er båda vet att Ni är mer lika varandra än vad man först kan tro. Tack för er vidsynthet och Er förmåga att sätta projektet först och genom det se varandra på ett bra sätt.

Min gamle pappa kom ner till Öjebyn och vi gick ut och åt tillsammans. Tack Chim för att du alltid är så glad och trevlig gentemot oss när vi kommer! Det var skönt att sitta ner med människor jag älskar och få en fin stund och komma ihåg vad som är viktigt i livet.

Så dagen blev symbolisk, det blev ett handfast och chockerande farväl till det förgångna som vi inte var beredda att ta, men när är man beredd att ta farväl av det som varit, är man någonsin beredd? Vi är iallafall beredda att ta oss an framtiden och det känns så underbart att under gårdagen ha fått två inlägg från underbara gäster som erbjuder sig att hjälpa oss med bygget. Jag blir så rörd och glad över den omtanke som fortfarande möter oss, det betyder mer än man kan tro. Speciellt en dag som igår som innehöll sorg och glädje, avsked och nystart, och som vanligt styr livet över människan, med andra ord livet blir som det blir och förmodligen till det bästa!

Nu är det vår igen…

Uppdatering 2 maj 2009 av Kerstin: Ja, idag ska han komma, vår nye familjemedlem. Jag skrev ju i förra inlägget att vi skulle bli med häst då, men han rymdes inte i transporten så idag kommer han. Ebba är så glad och det är jag också, det är underbart att kunna rida i naturen och skingra tankarna som ibland snurrar i huvudet. Efter en skön tur i naturen har man på något sätt fått ny energi och det behövs.

Jag märker att jag efter branden kan vara mitt gamla jag i perioder, men också att jag blir så jädrans trött eller orolig utan att kunna styra det. Då har jag märkt att det är till god nytta att göra något som sysselstätter mig till 100% och då glömmer jag grubblerier. Detta håller även i sig efter jag avslutat den aktiviteten.

Det är så fantastiskt att varje gång vi handlar mat eller annat på  stan så kommer det fram människor och frågar hur det är, om vi ska starta om, eller bara för att ge en kram. Jag sa till Micke att tack vare alla dessa kända och okända människors frågor får vi bearbeta och prata om det som hänt varenda dag. Vi behöver inte trötta ut dem som står oss närmast med samma historia och samma frågor om och om igen.

Jag är fortfarande rörd över den vänlighet som vi möts av dagligen. Några veckor efter branden var vi med en god vän och handlade på Coop Forum, vi skulle köpa socker. Framför oss står en pappa med sin son. Sonen säger ”Titta pappa här är samma socker som dom hade på Humlan! Men nu finns ju inte Humlan mer, och där var det så fint”. Varpå papan svarar ”Nej, det gör det inte och det är jättetråkigt”!  Jag blev väldigt berörd eftersom det var ett samtal som jag inte skulle ha hört och det var ändå så genuint vänligt.

Jag fick ett bakslag i går och saknade mina böcker och CD-skivor. Det brukar vara så kul att bläddra och läsa litegrann när jag har tid, eller välja vilken musik jag vill höra. Jag är en sån där tönt som älskar böcker, som blir glad bara jag ser dem stå på parad i bokhyllan och bara vänta på att någon ska läsa dem.

Att tänka sig att någon tagit sig tid att skriva om nästan allt jag vill veta eller läsa om är fantastiskt. Man brukar säga att blommor har en själ och det har dom nog, men för mig är böcker besjälade. Jag blir glad av att botanisera i människors bokhyllor, eller låna på bibblan och ha svårt att välja vilken bok man ska börja med.

Böcker är för mig både läromästare, förströare, humorister, berörare… ja, allt man kan tänka sig.  Jag hade så underbara böcker i hundratal och de fattas mig. Jag sörjer mina böcker och gläds åt att jag kan få nya. Gläds åt att varje dag sitter det människor runt om i världen och skriver, precis som jag. Skriver för att någon annan ska läsa det. Det är en gåva att få ta del av. Men idag sörjer jag mina förlorade vänner böckerna…

Oj, vad mycket saker…

Uppdatering 2009-04-27 av Kerstin: Vi har kläder, vi har skor, vi har en gammal husvagn som vi kan bo i, vi har köpt några möbler och en gammal kaffekanna i koppar på auktion.

I morgon ska vi hämta en häst vi ska få prova, eftersom vi numera bara har en och han vill ha en kompis. Hans tjej har flyttat hem och vi hoppas verkligen att hon blir omhändertagen som hon förtjänar att bli.

Dessutom har vi en laptop som gör att jag kan skriva här och meddela mig med omvärlden var vi än befinner oss. Förutom allt detta har vi kanske en ny liten Humla på gång. Förhoppningsvis kommer vi att kunna berätta var det blir under denna vecka.

Snart ska det vara en teknisk utredning om branden på Humlan. Vi hoppas verkligen att det ska komma fram svar på vad som hänt. Jag tror personligen att sanningen alltid kommer fram. Som man sår får man skörda… och betala kommer den eller de som gjorde det att få göra, om det visar sig att det är anlagt. Vi vill iallafall få svar och vi vet att det kommer vi att få. Det är vår absoluta övertygelse att så kommer att ske, att svaren kommer att komma fram. Det är naturligtvis viktigt för oss att få ett avslut för att lättare kunna gå vidare. Men jag vet att om någon gjorde oss detta har den eller de personer som gjort det också fått lida under den här tiden och kommer att få lida i framtiden. Därför att det vi sänder ut kommer tillbaka. Man behöver inte söka hämnd. Det vi sänder ut kommer tillbaka, såväl gott som ont.

Jag vill skicka en hälsning till Marita som jag träffade på vårmässan på Arcus. Jag tycker så mycket om dig och blev både glad och förvånad att du läser det jag skriver här. En stor kram till dig, det var så gott att träffa dig. Tack för dina goda ord!

Tack också till Madelene och din familj förstås. Madelene är gift med min favoritkusin och hon är en färgstark och fantastisk människa. Hon tog sig tid att skriva ett brev på två sidor och det gjorde mig så glad. Dessutom skickade hon mig en bok av en av mina favoritförfattare, Paulo Coelho. Den heter Häxan från Portabello. Den hade jag fått i present innan branden, men aldrig hunnit läsa den, och så kommer den i ett brev till mig! Det är helt otroligt tycker jag. Så avslutar hon brevet med ”snart blommar penséerna runt Maria Magdalena kyrka”. Jag berättade för henne att det är det vackraste jag vet i hennes hemstad Stockholm och det kommer hon ihåg. Det är fantastiskt, tycker jag.

Idag har det hänt så roliga saker men jag kan inte berätta om dem riktigt än, men snart hoppas jag. Mina dagar pendlar upp och ner, men vi försöker sikta framåt och fokusera på det som är bra, det som finns kvar och det som kommer att komma.

Men idag stod vi vid ruinerna av Humlan och det är så sorgligt att Humlan inte finns. Än ryker ruinerna. Om branden är anlagd och du som gjorde det läser det här, så ska du veta att du kommer att betala ett högt pris. Du har säkert redan börjat få konsekvenser av ditt handlande. Det är så att ”What´s goes around comes around”, eller hur?

Hur man väljer att se det…

Uppdatering 2009-04-24 av Kerstin: Det blir ofrånkomligen så att när Micke och jag träffar människot i olika sammanhang blir det prat om det som hänt oss. Vi möts av olika människor och olika sätt att se på livet. På något underligt sätt har det varit mycket terapeutiskt, det har gett oss möjlighet att se det som hänt oss ur många människors olika sätt att se på livet.

I förrgår var jag med om något som jag varmt vill rekommendera er alla. I Öjebyn, i samma hus som solariet, finns en lokal där man kan delta i yoga och få olika sorters massage. Biggan och hennes kompis Tarja har varit i Indien – inte på  charter, utan långa besök. Det som de har tagit med sig därifrån är det billigaste sättet att resa till Indien, utan magsjuka och långa flygresor.

Jag blev bjuden av dessa underbara människor på en massage, för de tyckte nog att jag behövde det efter allt som hänt. Det var fantastisk och det kommer inte att bli sista gången. Jag har provat på många olika massager, men denna med varm olja och masage av fyra händer var så välgörande för kroppen. Men även min själ och energierna fick sitt under behandlingen. Att få chansen att prova gammal visdom var fanstastiskt. Tänk att kunna göra det i Öjebyn! Läs mer påBiggans Ayurveda. Jag lovar att bättre present till den som har allt finns inte.

Så har jag en väldigt god vän som är frissa. Hon hade bokat in mig i går och jag har inte varit till henne på nio månader (det har jag, men inte som frissa). Det var så himla skönt att få fixa håret. Men inte nog med detta, hon hade plockat ihop smycken och lite annat, och jag vet att prislappen var för låg för fixning av håret, men hon blev temprärt döv och gick inte att samtala med. Tack Mona.

Men inte nog med detta, medan jag är och klipper mig har Micke bokat tid hos min optiker Kristina, som också är en företagarkompis som varit med i samma nätverk som jag. Mina glasögon blev ganska knockliga efter branden, och dessutom  ser jag inte särskilt bra med dem. Men eftersom vi  just nu lever på luft och välvilja tills vi får ordning på livet så har det känts som en stor utgift.

Saken var den att mitt brytningsfel försvunnit (!) och därför ser jag så himla dåligt. Jag såg alltså sämre för att jag blivit friskare, men min absoluta tro var att min syn försämrats. Det beror alltså på hur man ser det… eller hur? Visst var det omtänksamt av Micke att boka tid. Snart kommer jag att se som en hök igen. HURRA! Kristina har också perspektiv på livet. Hennes man har fått cancer och inte bara en gång utan flera. Hennes syn är att vi har tur som lever, för hon vet hur nära livets stig går bredvid dödens stig. Det innebär inte att hon inte tycker att det som hänt oss var bedrövligt, men vi hade TUR, för vi lever allihopa. Det är visdom som livets skola förmedlar till oss. Ödmjukhtet och tacksamhet för det vi har, eller sorg och bitterhet över det vi förlorat.

Så träffade vi min pappa och vi fikade och pratade. Han frågar hur allt går och när vi får någonstans att bo. Han ser det mesta som ett praktiskt problem med pengar, husrum, arbete och försäkringar. Det är hans sätt att tackla livet, som även jag fått mycket av. Jag vill kunna arbeta igen och vara till glädje för andra, och mig själv. Jag vill betala mina räkningar och ha styrfart på livet.

Under de här dagarna har jag träffat fler människor, men nöjer mig så här idag. Tänk vilken omtanke som finns runt mig… då har jag ändå inte nämnt mer än fyra stycken i texten, det finns fler i verkligheten. Varje möte var terapi och lagar mig lite mer och lite mer. Så småningom blir de sår ssom blöder till ett ärr och vi kan ta på det  utan att det gör ont och vi kan minnas vad vi fick ärret av och hur ont det gjorde. Men vi minns också vad vi lärde oss och vi har  kvar våra goda, glada minnen av det som vi miste. Vi vet att där vi står idag hade vi inte stått utan våra ärr. Och om ärren ska bli vackra, eller om de ska begränsa oss, beror på dem vi har runt oss och oss själva.

Tack till alla mina terapeuter som jag fått lov att möta och som hjälper mig att helas. Ha en lugn och kärleksfull helg och ta hand om dig själv och varandra.

Vad väljer du idag?

Uppdatering 2009-04-21 av Kerstin: Jag och Micke har gått en treårig kognitiv terapeutbildning. Vi har även utbildat terapeuter och haft klienter. Men det som hjälper mig nu är att jag har gått i en lång egen terapi under kanske fyra år eller något sådant. Det var inte en kognitiv terapi, utan jag ville göra något som var annorlunda. Min terapeut var mycket duktig och jag tog chansen att lära mig mycket om mig själv. För i terapi och i livet i allmänhet bestämmer vi själv om vi ska lära oss av våra liv som redan passerat eller om vi ska göra om samma misstag igen.

Jag brukar säga till de människor som kommit och pratat med mig, att livet ger oss omtentor om vi inte gör förändring. Och tentorna blir inte lättare. Detta sker inte för att det sitter någon där uppe och skickar på oss prövningar. Det sker igen och igen för att vi inte gör de förändringar vi behöver göra för att få det bättre. Det är som alkoholisten som tar ett nytt glas, och ett till. Det är som människan som dövar smärta med piller, eller den som ställer sig utanför alla normer i samhället och gör andra illa för egen vinning.

Men det är också att stanna i ett dött förhållande, att alltid behöva ha rätt, att alltid välja den säkra vägen. Det är allt som gör att vi inte går vidare, att vi inte växer till vår fulla potential. Att vi inte väljer att bli den människa vi skulle kunna vara om vi utnyttjade våra resurser. Varje dag gör vi val som är bra eller dåliga för oss och våra närstående. Varje dag har vi ett val. Vi kan välja en ny väg, ett nytt förhållningssätt, eller att inte välja alls. Att inte välja är också ett val.

Vi kan välja att vara förövare, men vi kan inte alltid välja att vara offer eller inte. Men vi kan välja att inte vara offer för resten av livet. Det är det fantastiska med livet att våra egna val påverkar inte bara mig själv, det påverkar alla runt mig. Det är klokt att fråga sig hur man vill uppfatta sig själv och hur man vill att andra ska uppfatta mig. Vem är jag och vem vill jag bli? Vart är jag och vart vill jag vara på väg?

Livet är inte rättvist och livet slår oss ibland hårt och orättvist i huvudet. Vi kan inte alltid påverka det som händer oss, men vi kan påverka hur vi tillåter det att påverka oss. Vi kan välja bitterhet och förlora oss själva eller välja att låta det föra oss närmare oss själva. Jag menar inte att vi ska välja bort att sörja och må dåligt, för det ska vi INTE. Vi ska välja alla livets känslor som vi behöver vid olika tillfällen. Men jag tror att i livet måste man välja utveckling, för när vi inte väljer utveckling står vi inte stilla, vi går bakåt.

Vi behöver kanske vara medvetna om att vi kan välja… att vi har en underbar frihet att påverka våra liv. Vi kan inte ändra hur vi har det, men vi kan påverka hur vi tar det… och det är ganska stort.

Till alla er som funnits där…

Uppdatering 18 april av Kerstin: Nu skrev jag ju igår, men idag på morgonen har jag äntligen svarat alla personligt som skrivit till oss efter branden. Det kändes så viktigt att få tacka personligt för allt stöd och alla vänliga ord som nått oss via hemsidan.

Men vi vill också tacka våra närmaste vänner, som hämtade oss på sjukhuset, såg till att vi fick duscha, ordnade kläder och en säng. Vi fick mat och kärlek och blev så väl omhändertagna. Tack till min dotter som åkte hela vägen från Trollhättan men sin man Tomas och tog hand om sina småsyskon. Att ha en föredetta sambo som jag har är sänt av änglarna. Rolle, du har osynliga vingar! Gun och Mona, Pernilla, Petra, Mickes och min släkt, min underbara gamla pappa. Mina fantastiska barn som förlorat allt och inte gnäller och klagar för det.

Tack till alla på Stormyrberget. Tack till alla som tipsat om Humlehus. Jag törs inte nämna namn på alla vänner, för tänk om jag skulle glömma någon, det får inte ske, och ni vet alla vilka ni är. Ni har hållit oss under armarna och hjälpt oss att klara allt praktiskt. Ni har ställt upp med att erbjuda oss Era hem, att bjuda på mat, att hjälpa oss med papper till olika bolag. Tack till alla och ni är ganska många. Tack för alla telefonsamtal och tack till Maria, Micke syster, som erbjudit oss delar av en dansk servis som hon har, eftersom våran brann upp. Det finns så mycket att tacka för.

Tack till Nordea i Piteå som varit så hjälpsamma under hela den här tiden. Tack till Piteå kommun för otroligt vänligt bemötande och vänliga ord från olika tjänstemän, Ni har varit fantastiska. Tack till försäkringsbolagen som hittills i allafall varit oerhört vänliga och hjälpsamma, vi pratar om Piteortens och Länsförsäkringar förstås.

Tack för kläder och smink, smycken och vår första ängel och vår första nya humla. Det känns fantastiskt att få ta emot så mycket omsorg från er alla.

Men det är också så att vart vi än går på gatorna i Piteå finns det människor som tar sig tid att säga ett vänligt ord. Människor som ger oss en kram, människor som erbjuder hjälp och stöd. Vi kan inte med ord förklara hur mycket det har hjälpt oss. Vi är rörda och tacksamma och hade inte förväntat oss att få möta så mycket kärlek och så massivt stöd från så många människor.

Sorg blir lättare att bära om den delas. Tack till Er alla som hjälpt oss att dela den. Tack för er tillförsikt om framtiden. Tack till alla som tror på oss. Vi känner hopp inför framtiden, men lånar av er tro så länge. Jag vet inte hur jag ska kunna förmedla hur mycket allt betytt för oss. Men ni har fått oss att känna tillit, trots att vi förlorat så mycket, och det betyder oerhört mycket. Tack, tack från vårt innersta till Er alla. Vi hoppas att vi kommer att kunna återgälda er. Kramar från oss alla. Tänk, jag tror inte ens att ett Oscarstal har tackat så många som jag just har gjort. Jag vet att jag inte nämnt Er alla med namn, men jag har tackat och kommer att tacka er personligt. Tack. Ni har gjort mitt hjärta glatt!

Nu är det en månad sen…

Uppdatering 17 april av Kerstin: Nu är det en månad sedan vår kära Humlan blev lågornas rov. Det känns väldigt länge sedan och samtidigt väldigt nyss. Vi bor på olika ställen hos goda vänner som låter oss invadera deras hem med barn och djur. Det uppskattar vi. Vi har inte köpt annat än kläder och det känns bara jobbigt att ha saker att dra på eftersom vi inte har någonstans att bo.

Men vi är ändå inte hemlösa. Jag tänker ibland på dem som har det som vi – fast jämt, som har sina få ägodelar i en väska eller påse, men som inte har annat än ett härbärge i bästa fall. Människor som vi låtsas att de inte finns när vi går förbi. Vi är bostadslösa, men väl omhändertagna. Vi möts av vänlighet och välvilja när vi möter människor.

Fortfarande vet vi inte mycket om framtiden, men ser fram emot den med tillit. Världen kan vara en god eller ond plats, och hur vi uppfattar den beror mycket på oss själva. Jag väljer att tro att den är en god plats, befolkad av vänliga, kärleksfulla människor. Allt annat är undantag. Jag skulle kunna välja att se det precis tvärtom och det skulle vara precis lika sant om jag valde att uppfatta det så.

Vi har nu nästan klart med ett bo till Humlan och längtar tills vi kan dela med oss av vår nuvarande hemlighet och blivande möjlighet! För att förstå möjligheterna måste man ha fantasi, för just nu är det inte något drömställe. Men vänta bara vad det kan bli bra, om nu allt går i lås. Vi är inte så bra på att gå runt och snurra tummarna, utan längtar att få fylla vårt stora hål efter branden med något meningsfullt.

Vi saknar alla våra gulliga kunder, och vi är glada för allt vänligt ni skriver och all omtanke som möter oss, när vi träffar er och människor som faktiskt aldrig besökt Humlan. Det gör det lättare för mig att tro på godheten i världen. Den första utvecklingsfasen i ett barns liv handlar om att kunna känna tillit i världen, eller om det går mindre bra, misstro! Jag och Micke får så god hjälp av alla Er som stöder oss och stannar till och säger ett vänligt ord. Det hjälper mig att veta att jag kan känna tillit och att allt så småningom blir till det bästa. Jag önskar er alla en trevlig helg! Och ta hand om varandra!

Glad Påsk önskar vi alla go’a människor!

Uppdatering 9 april av Kerstin: Ja, nu är det snart påsk igen och det är traditionellt ett förebud om vår. Det är också en tid som åtminstone påminner mig om människors rädsla och litenhet. Jag vill säga på en gång att jag kan väl inte direkt kalla mig troende eller kristen, men mycket i bibeln finner jag sedelärande och intressant.

För tvåtusen år sedan skrämdes den dåtida stormakten romarriket av en man som gick runt i sandaler med sina lärjungar, förmodligen både män och kvinnor. Han pratade om kärlek, och om att ta hand om sin nästa. Han umgicks med de föraktade och spred ett kärleksbudskap. Han pratade om riket som skulle komma, fast inte i denna världen, men det förstod inte maktens män.

Jesus budskap gjorde de minsta till de största och han sa att det var lika svårt för en rik man att komma till himmelriket som för en kamel att komma genom ett nålsöga. Jag undrar hur många av alla, som kallar sig kristna, som idag verkligen utför Jesus fotarbete och känner hans människokärlek i sitt hjärta. Hur många använder sin dyrbara tid för att hjälpa alkoholisten på gatan, den utblottade flyktingfamiljen, hur många kristna förlåter i hjärtat ”dem som oss skyldiga äro”? Av den sandalklädde mannens ord har det uppkommit mycket ondska och mycket lidande, därför att budskapet har utnyttjats och förvrängts av människor som söker makt och egen vinning.

Jag tror inte att det spelar någon roll vad man gör så länge man gör det med sitt hjärta och gör sitt bästa, det är gott nog. Jag tror att det vi sänder ut kommer tillbaka till oss. Inte som en bumerang utan, precis som visa människor har vetat hela tiden, all förändring uppkommer inne i den lilla människan. Den är en enorm kraft som vi kan dela med oss av och den förändrar världen. Den är skapande och livgivande, den är kärlek och förlåtelse.

Men all ondska då, kanske du säger, finns inte den? Det gör den, det finns människor som inte duger att skapa, eller känna kärlek, som bara försöker tillfredsställa sina egon. Dessa människor är så fulla av negativ energi och ångest. Vi kan alla välja vad vi vill vara, vi har alla båda sidorna. Jag tror inte att vi alltid går på vägen som heter kärlek, men de flesta av oss försöker att vara där så mycket vi förmår. Det är inte enkelt att välja den vägen, men det är den vägen som leder till himmelriket, i vilken form vi än uppfattar det.

Att inte kunna skapa, att vara egoistisk och destruktiv, att vara lättkränkt och bli störd och irriterad över andra människors förmågor och strävanden, säger mig att man inte har något eget hem inuti sig själv. Att möta sin egen litenhet och rädsla leder ofrånkomligt till att man också hittar sitt eget mod. Att se sina egna tillkortakommanden och misslyckanden, gör att man kan förlåta andra deras. Att kunna få nåden att tas emot med kärlek, när man själv begått misstag, lär oss att kunna göra samma sak själva.

Det finns goda föräldrar och vänner och kloka människor, som förstår det här. Jag ville skriva om detta därför att visst låter det som ett religiöst budskap,  men det är lika mycket ett terapeutiskt budskap som leder till tillfrisknande och bättre mående.

Tro inte att jag tycker att vi alltid ska vara glada. Jag tycker vi ska känna alla känslor och alla är de lika mycket värda. Tro inte att jag tror att vi alltid kan hålla oss på den vindlande, smala vägen som kallas kärlek. Jag vet att vi ramlar i diket många gånger, men det räcker långt om vår avsikt är att vara där så mycket vi förmår.

Jag vet att det var en lång och slingrande text för att komma fram till dagens tanke. Den tanke och känsla jag burit med mig de senaste dagarna är att det är tack vare de empatiska, vänliga och ibland även kärleksfulla människor vi haft förmånen att ha runt oss, som vi har klarat oss så bra som vi har gjort.

Vi står stadigt med båda fötterna i luften! Vi har ingenstans att bo, vi vet ingenting om framtid eller ekonomi. Men någonstans är det som hänt oss så stort, så vi står bortom oro. Vi har förlorat allt materiellt, så vad kan tas ifrån oss? Vi kom fram till att även om vi bara köper en panna att laga mat i, så blir det en förbättring!

På något sätt har vi den hårda vägen fått lära oss att livet är större än människan. Det här kan vi inte kontrollera eller överblicka. Vi kan välja att uppleva fullständigt kaos eller vila i tillit. Vi försöker så mycket som möjligt välja tillit.

Med hopp till er alla om en fin påsk – och tid att fundera på vilken väg du väljer just nu!

PS. Jag har under mitt liv broderat så mycket bonader och dukar och gardiner, och hade linneskåpet fullt. Allt brann upp! Så många timmars arbete, så mycket material. Men igår kom en bonad tillbaka till mig. Det var en bonad jag broderat till en vän som då hade det tungt och stod inför stor förändring. Igår fick jag tillbaka den. På bonaden står: ”Det gör ont att gå i djungeln”. Alltså, att skapa sin egen väg bortom det vi känner till, tänk att just den bonaden kom tillbaka till oss. Nu var det vi som behövde den! Jag blev rörd och jag vände blicken mot framtiden. Nu broderar jag gardiner till fönster jag ännu inte har, men som jag tror att jag kommer att få. Nu skapar jag det första till vårt nya hem. DS.

Om att vara en människa – eller bara en liten skit

Uppdatering 3 april av Kerstin: Som du säkert kunnat läsa i PT finns misstankar om att branden på Humlan inte uppkommit av naturliga orsaker. Vi avvaktar teknisk utredning och hoppas att ledtrådar kommer att kunna hittas. Vi har sedan dag ett framfört vår åsikt att det är ofattbart att en brand kan ha ett så otroligt snabbt förlopp. Hur det kan bli så vet inte Micke och jag, för vi vet för lite om bränder, men vi vet att om vi sovit några minuter längre hade ingen kommit ut, och Ebba hade varit utan sin bror, sin mamma och Micke som hon tycker så mycket om. Vi är tacksamma för att vi installerade ett dyrt larm och att det larmet räddade våra liv.

Vi utesluter inte ont uppsåt, men har inte gått ut med sådan information för att inte försvåra polisens utredning.

Däremot vädjar vi nu om att alla, som kan ha gjort iakttagelser av bilar, personer eller annat i området runt Humlan kvällen och natten mellan söndag 15 mars och måndag 16 mars, hör av sig till polisen. Snälla, gör det oavsett hur liten eller obetydlig Er iakttagelse kan vara!

Vi är, som ni säkert förstår, oerhört intresserade av att få svar på vad som hänt – oavsett om branden haft naturliga orsaker eller inte.

Men det är tragiskt att det kan finnas en eller flera patetiska och ynkliga personer därute, någon eller några så fega och lågt stående, jag vill inte ens använda ordet människa, som inte duger till att skapa något själva.

Att förstöra, misshandla, bränna eller mörda är så ynkliga handlingar och så enkelt att utföra att ju dummare och odugligare någon är desto enklare verkar det vara att utföra sådana destruktiva handlingar. Sådana människor kan visserligen förstöra och orsaka sorg, men de är totalt värdelösa och ynkliga, för de är parasiter som lever och tar andra människors hårda arbete, eller skadar eller tar ifrån någon livet vilket drabbar många människor, inte bara de som utsatts för brottet.

Samtidigt kan vi inte låta oss styras och skrämmas eller hindras från att leva ett rikt liv. Därför att om vi tillåter oss att skrämmas till tystnad eller att förvandlas till gråa, färglösa människor då vinner de! Det är inte sådana stackars ömkansvärda, värdelösa individer värda. De växer av andras rädsla, eftersom de inte är någonting själva. Så vi ska inte vara rädda, det ska vi inte ge dem. Vi är många fler än de, men vi måste kanske sluta oss samman och inte skrämmas av några få.

Utsätts vi för brott eller annan kränkande behandling har vi rätt att vara förbannade, ledsna, deprimerade eller på vilket sätt vi nu reagerar. Men om vi stannar där då vinner de! Då ger man dem makt, och de förtjänar inte det.

Sanningen har en tendens att komma fram och min tro är att den befriar. Det värsta man kan göra mot de personer som behandlar en illa är att gå vidare, att tillåta sig att böjas men inte knäckas. De människor som försöker skaffa sig makt och kontroll genom terror är som parasiter – de saknar energi att skapa och bygga, känna glädje, stolthet och att älska. När jag tänker på det så är den oförmågan ett lidande och straff i sig.

Människor vi möter säger att vi förlorat allt, men det har vi INTE! Vi har mötts av så mycket omtanke och värme att jag är ännu mer övertygad idag än innan det brann att världen är en plats där kärlek råder och där hat och ondska är underordnade och används av ett fåtal ynkliga personer som jag inte kallar människor. För människor kan känna empati och kärlek, det kan inte dessa stackare göra.

Ja, vi har det riktigt jobbigt ibland, Ja, vi mår riktigt dåligt ibland. Ja, jag vill ge tillbaka ibland. Men att ge upp går inte, då tillåter vi de onda krafterna att besegra oss. Vi måste fortsätta att göra det vi ska, även om vi känner oss rädda och små. För det är som Astrid Lindgren säger, det finns saker vi måste göra om vi vill vara en människa och inte bara en liten skit. Jag har lärt mig att stå ut med att pendla mellan att vara ledsen och glad, mellan att tänka tillbaka och att se framåt, men aldrig har Ni eller det som hänt oss knäckt oss, och det kommer inte heller att hända.

Vi har förlorat fyra års arbete och slit och alla saker från ett helt liv. Men vi har varandra, goda vänner och ett stort stöd av många Pitebor, som gör mig så rörd och ödmjuk att jag ser att ingenting är så dåligt att det inte för något gott med sig. Jag menar inte att det som hänt inte känns svårt. Det jag menar är att empatin och omtanken som mött oss gör att vi slagit oss mindre i fallet och det är jag tacksam för.

Jag pratade med min sjuttonårige son Sebastian igår och sa att jag inte kunde önska något gott till den eller de som kanske bränt ner en del av vårt liv. Jag pratade om hämnd, och mitt sinne var mörkt. Då säger Sebastian: ”Det är inte värt det mamma, man ska inte sjunka till samma låga nivå som såna människor”.

Alla Sebastians kläder, hans dator och allt han ägde är borta. Hunden han älskade är död. Han är sjutton år och klokare än jag. Det var då jag bestämde mig att skriva det jag nu skrivit. Jag är oerhört stolt över att ha en son som levt i sjutton år, som förlorat allt han äger (inklusive 8.000 kr som han sparat till en dator) och som kan vara så klok. Det gick rakt in i mitt hjärta. För det är som Sebastian säger, vart skulle världen ta vägen om vi sänkte oss till deras nivå? Vem skulle vi då se när vi såg oss själva i spegeln? Skulle vi se någon vi var stolta över att vara? Jag tror inte det.

När jag upplevde en ofattbar förlust av en mycket närstående person sa en klok kvinna till mig: ”Du får vara arg, du får vara ledsen, du får skrika och du får sörja och gråta. Men du får aldrig bli bitter, för då förlorar du dig själv!” Jag håller med henne och Sebastian, jag är inte villig att förlora mig själv. Jag vill kunna se mig i spegeln och se en skapande människa, som kan känna empati och kärlek. Som visserligen ibland gör andra illa, men inte med uppsåt. Jag väljer att vara en människa och inte en liten skit!

Uppdatering 1 april av Kerstin: Idag var det på pricken fyra år sedan vi köpte Humlan-huset. Jag minns hur lyckliga och glada vi var och vi hade redan fått lov av Ulf Andersson att vara i huset under någon vecka.

Vi började måla och söka begagnat kök, för det fanns inget, och köpa spis och kyl och annat som behövdes. Vi ville duscha och köpte en duschkabin och så kom rörmokaren och skulle sätta in tvättmaskin och koppla in duschen. Då var dörren till toan för liten för att tvättmaskinen skulle gå in! Så vi ringde hastigt in goda vänner, sågade upp för en ny dörr, köpte den, monterade den och fick in våra vitvaror.

Sådana historier har jag hur många som helst av och ännu gör det ont att minnas dem. Vi saknar allt för mycket än för att kunna fnissa riktigt från hjärtat. Fortfarande ryker det vid huset och jag kan inte förstå ens var man gick in.

Idag är en saknadens dag eftersom vi varje 1:a april brukade summera vad vi åstadkommit under året. Det orkade vi inte göra idag. Däremot hade vi en del ärenden att göra i Piteå och anledningen till att jag skriver är att jag vill tacka för all den värme och omtanke vi mötte. Kramarna och de vänliga orden av våra stammisar, blombuketten som vi fick som gåva på blomsteraffären och vänligheten av mannen vi lämnade in foton till. Handväskan som jag fick hjälp att hitta och välja är verkligen som ett litet minikontor nu. Allt detta gjorde att den dagen som var så tung i början, ljusnade. Till dig som gav oss blommor vill jag säga att min hastiga sorti ur affären berodde på att jag började gråta.

Så på kvällen fick vi träffa underbara pudlar och ta del av deras energier. Det var välgörande. Våra vänner, som inkvarterar oss idag, väntade med middagen och sedan lagade vi den tillsammans. Det blev en trevlig avslutning på en dag som hade en jobbig början. Dessutom känns det som att det börjar bli vår. Riktigt som vanligt kan jag väl inte glädja mig, men visst är det ändå positivt.

Tack till Er alla som gjorde denna dag så bra som den ändå blev!

Uppdatering 29 mars av Kerstin: Verkligheten överträffar dikten sägs det och det verkar stämma bra. Vardagarna rullar på och det finns mycket att fylla dem med när vi ska försöka återskapa det mest basala i vardagen. Bara att skaffa kläder till fyra personer, mat till djuren, hygienartiklar, bankkort, personbevis till körkort och allt annat som man tar som självklart håller oss sysselsatta. Men vi saknar våra djur, vårt hus och vårt arbete som vi trivdes så gott med. Men man brukar säga att om det stängs en dörr någonstans så öppnas det ett fönster och vi letar efter fönster att öppna mot framtiden.

Det är lite surrealistiskt att ena stunden sörja allt som inte längre finns, och i nästa blicka framåt med hopp, om ännu inte med tro. Vi har hälsat på Mickes familj i Umeå och måste då ta in på hotell, för hans syskon har flyttat från hus till lägenhet så det blev för trångt. Hotell är ju billigt på helgen så det kändes ändå okej. Jag är vansinnigt höjdrädd och vi hamnade på våning elva. Hissen har en glasruta så hela Umeå syns. Usch! Dessutom tänkte jag direkt på hur man skulle ta sig ut om det brann, det har jag inte kollat förut. Nu vet jag att vi har en branddörr nära oss, var brandsläckaren står och att vi bor granne med brandtrappan.

Vi hälsade på Mickes familj som varit oroliga hur det gått för oss och när man träffar människor som är medkännande och rara vill jag bara gråta. Men det var trevligt. Så återvände vi till hotellet och Micke hade hittat bastu och solarium på våning 14. Sagt och gjort jag solade först och sedan väntade jag på Micke i relaxrummet. Då hör jag en spökröst väldigt svagt och minskar ljudet på TV:n. Det är en röst som säger: ”Hotellets varningssystem indikerar brand på hotellet. Var vänlig stanna på era rum tills vi vet vad som hänt. Om brandlarmet går, använd inte hissar eller vanliga trappor utan gå nerför brandtrapporna.”

Min första tanke var så ologisk, det är för att jag har morgonrock, tänkte jag. Det hade jag på Humlan också. Jag bankade på solariedörren och Micke kom ut svettig och oklädd. Han ville vänta tills vi fick nya order. Men jag tvingade honom att rusa nerför brandtrappan med mig, 14 våningar! När vi kom ner var det brandmän och festklädda, snygga människor och så en svettig Micke och jag. Jag iklädd en knallrosa plyschmorgonrock. Alla stirrade.

För att göra en lång historia kort så var det några jävla ungdomar som hade tjuvrökt på rummet. Jag fick våldstendenser och ville åtminstone få slå dem lite. Vi duschade när vi kom upp till rummet och jag somnade mot Mickes axel mitt i fotbollen, jag var totalt slut. Hela mitt stressystem slog i taket av brandlarmet och allt gammalt väcktes upp. Jag har bott på hotell runt hela Sverige och världen och aldrig varit med om ett brandlarm. Men nu verkar det hända mest hela tiden.

Kram på Er!

Humlan dog inte i branden men är tillfälligt bostadslös

Tack till alla snälla, underbara, godhjärtade, hjälpsamma människor vi mött under den senaste tiden!

Uppdatering 25 mars av Kerstin: Vi är så tacksamma och rörda över det stöd som vi fått uppleva från vänner, gäster och människor som vi aldrig förut ens mött. Det är och har varit chockerande och tungt att förstå att det liv vi byggt upp under många år kan raseras på några timmar.

Vi förlorade både vårt privata hem och vårt underbara hus och det jobb vi älskade så mycket. Men det som varit tungt för mig att bära är att vår storpudel Kavat blev lågornas rov. Alla säger att han somnade in av röken och jag vill hoppas och tro att han redan var borta innan branden nådde till honom. Jag har känt att jag borde ha kunnat rädda honom men allt gick så fort och jag trodde att jag fastnat mellan eld från två håll och försökte då i det läget att rädda mig själv. Ebba sörjer sin hamster Bernard och sina fiskar, hon har gjort träkors och satt upp till minne av våra djur som inte klarade sig.

Vi bor hos olika goda vänner som står ut med oss och katten Hubert och vår snurriga vorsteh Athos. Vi orkar ännu inte fatta beslut om var vi ska bo och hur våra liv ska gestalta sig. Vi ska skriva listor till försäkringsbolagen om varenda pinal som försvunnit. Ni som besökt oss vet att det är inte någon enkel uppgift. Hur värderar man gamla möbler som man ägt i 20-30 år. Jag blir rastlös och har städat skåp och annat hos de snälla människor som vi bor hos för att slippa tänka så mycket.

Vi hoppas att få veta vad som har orsakat branden. I dagsläget utesluter vi ingenting. Men vi vet att vår absoluta önskan är att kunna låta en ny Humla få födas och pröva sina vingar.

Det känns tungt att inte kunna gå ner på jobbet och prata med personal och gäster, eller att ha kläder att ta på sig eller körkort och bankkort. Men Micke gav mig ett litet kort som det stod ”I love you” på. I kortet hade han skrivit ”Dröm om morgondagen, minns gårdagen, lev idag”. När det känns tungt tänker jag på att alla människor jag älskade finns kvar och hade jag fått välja mellan någon av dem eller det jag förlorat hade valet varit otroligt enkelt.

Vi vill tacka alla er som skrivit och ringt och när orken återvänder kommer vi naturligtvis att svara Er personligt.

Vi har också goda nyheter: Det kan hända att Humlan snart har någonstans att bo igen, för Humlan lever och ska fortsätta leva!

Ni vet, Humlor kan inte flyga enligt alla aerodynamiska regler, men det vet Humlor inte om.

Vår devis är ” Gör som Humlan – flyg ändå”!

Uppdatering 17 mars kl 15:39: Kerstin och Micke hälsar att katten Hubbe nu är lyckligt återförenad med familjen, välbehållen men hungrig förstås! De säger varmt tack till den snälla granne som tog hand om katten och underrättade PT så att de idag kunde ses igen. Stor lycka mitt i tragedin! Allt materiellt från Kerstins och Mickes gamla liv är borta – inklusive alla redskap och handlingar som vi tar för givna för att vårt vardagsliv ska fungera smidigt, som ID-handlingar, bankkort, telefoner, datorer. Det är därför många praktiska saker som Kerstin och Micke nu måste fixa och det kan därför dröja innan de själva kan skriva här på bloggen. Men lämna gärna ett meddelande till familjen på Kontaktsidan.

Uppdatering 16 mars kl 21:26: Kerstin och Micke hälsar att de känner ert varma stöd och uppskattar ert engagemang. Lämna gärna ett meddelande till familjen på Kontaktsidan.

Uppdatering 16 mars kl 14.50: Kerstin och Micke hälsar och tackar alla besökare av bloggen och för de hälsningar de fått, men just nu orkar de inte med annat än de allra nödvändigaste kontakterna. De hälsar också att de läser och uppskattar hälsningar på bloggen, och kommer att svara när tid och ork finns. De är tacksamma över att de människor som bodde i huset överlevde, men sörjer förlusten av hunden Kavat, hamstern Bernard och den enögda fisken och hans kompisar (inklusive ålen). Ebba, 12 år,  ville att även de här djuren skulle nämnas.

Uppdatering 16 mars 2009:

Café Humlan har brunnit ner idag på morgonen. Dagboken förs tills vidare av vänner till familjen.

2009-03-05

Vilken rolig dag att jobba!  Det har varit så trevliga och glada gäster hittills idag så jag är på så gott humör. Idag har det varit mycket folk och är så än. Jag är bara upp och skriver ett mejl som snabbast och passade på att skriva några rader.

2009-03-03

Det här är en ganska speciell dag för mig. För ganska många år sedan just detta datum dog en mycket speciell person som stod mig nära. Det är fortfarande en tung dag att gå igenom, men det går lättare och med tiden kommer man ihåg det som var bra, man minns det roliga och sorgen tar mindre och mindre plats. Det blir numera mer en dag för minnen och de har alltid varit ljusa och glada. Så det konstiga är att ibland känns det som att de fortfarande finns nära mig fast de inte längre finns kvar fysiskt.

Annars så håller jag på att stöka i tebutiken, göra lite beställningar och fixa i loppisen så vi kan öppna den snarast möjligt. Jag är lite avundsjuk på min sportlovsidkande dotter som är och rider våra hästar med en kompis, och även på sonen som får lov att sova tills han vaknar. Men är samtidigt glad att ha ett arbete som aldrig känns tungt att gå till trots att det blir långa veckor. Vi har också haft positiva och glada kunder hela dagen och det känns så roligt att det är så många som trivs hos oss.

2009-03-02

Ja, idag jobbade jag och Micke ensamma. Två var lediga och en i personalen kom inte. Vi har haft många gäster, men ändå hunnit en hel del. Som att beställa massor av kaffe, te och kryddor. Vilka glada och gulliga gäster vi haft idag och full rulle. Men efter klockan 16.00 blev det lugnt. Vi hade nästan inga middagsätare idag.

Det känns skönt att veta att det är mars, även om vädret inte var så kuligt idag precis. Vi hade några barn som spelade gitarr idag på vår gitarr som inte går att stämma. De hade jättekul, föräldrarna såg lätt slitna ut efter en stund. Vi får väl hoppas på lite sol och värme för alla lyllosar som har sportlov, inklusive mina barn.

2009-02-28

Idag gjorde min yngsta dotter mig så himla glad. Hon var på stan och köpte ett så fint kort till mig om vilken bra mamma jag var. Det kom på en dag när jag verkligen inte kände mig som en mamma med guldstjärna i kanten. Dessutom hade hon köpt en minimal glasängel med texten ”Whereever you go. Whatever you do. May the angels Whatch over you”. Hela min miserabla morgon vände och jag är så himla glad att ha en liten tjej som är så omtänksam och fin.

Det har varit mycket fart här på Humlan och efter stängning fick vi hjälp att dra februaris vinnare på lotteriet. De finns utlagda på vinnarsidan här på hemsidan.

Det känns som att det här är ett underbart år. Det känns hoppfullt oavsett lågkonjunkturer och annat elände. Var rädda om varandra, för våra närmaste är det viktigaste vi har, fast det är lätt att glömma bort det i vardagens stress och gråskala.

2009-02-23

Ja här händer det grejer varje dag. Vi har fått våra fina varmhållningsattiraljer till våra buffeér. Vi har sytt kjolar till serveringsbord. Vi har hunnit vara med i PT och allt möjligt annat. Vi håller även på att göra i ordning vår loppmarknad. Det ska bli kul att öppna.

Nästa vecka är det sportlov, hoppas att det blir kanonväder. Idag har vi haft mycket besök och många blir förvånade över att vi ger bort kryddpåsar. Och i morgon är det fettisdag, undrar vad den dagen har i sitt sköte.

Just nu sitter jag och skriver ut lite marknadsföringsmaterial. Vi är inte så duktiga på det, men kan ju bara bli bättre å andra sidan. Tänk, nu blir det mars. Nu har vi all den underbara tiden av vår och sommar framför oss. Vilken lycka! Och allt är oförbrukat, upp till oss att göra vad vi vill med!

2009-02-09

Det är jättelugnt idag, så jag skriver en liten dutt när jag kollar mejlen. Vilket väder, solen skiner och allt är vitt och fint! Vi ska ordna en permanent loppis här på Humlan, det ska bli så himla kul. Nu märks det att det blir ljusare och det är skönt. Men jag har varit förkyld flera gånger i vinter och jag vet inte när jag varit med om det senast.

2009-01-21

Ja, så blev vi uppringda från banken, någon har snott numret till Mickes företagskort och försökt handla datagrejer i Norge. Tydligen tar de sig in på en dator som är kopplad till någon affär man handlar på. Sedan tar de alla nummer de hinner innan säkerhetssystemet slår igen. Vi hålls skadelösa, men ändå vi blir utan momspengarna tills de kommer tillbaka på vårt konto.

Detta går inte att göra om man har kortdragare via telefonledning (som vi har), men vår bank och andra vill tvinga oss företagare att byta system, för annars får vi stå för eventuella fel själva. Fast deras säkerhetsexpert säger att vårt system är bättre. Ja, det låter ju faktiskt konstigt, tycker jag.

Denna vecka packas det upp burkar, teer, kryddor och annat kul. Hoppas att Pite vaknar ur sin januarikoma lagom till löneutbetalning. Vi har iallafall positiva kunder som vanligt och det tackar vi naturligtvis för.

2009-01-18

Rolig dag, riktigt mycket folk… för att vara årets fattigaste helg vill säga! Många trevliga människor och vi har hunnit göra en hel del. Jag frös så mycket igår att jag fått ett återfall i min förkylning, men nu mår jag bättre igen.

Men det har blivit en ganska lugn kväll. Vi har lagat en god middag och ätit med ungarna. Sedan har vi inte gjort mycket, utom Micke som promenerat 9 km med hundarna. Jag har bara tittat på skidor som andra har åkt och handboll som andra har spelat. Det gick bättre i handboll än i skidor… för Sverige vill säga. Nu ska jag läsa min deckare i sängen och mysa. Imorgon hoppas jag vara så frisk att jag orkar rida med min dotter.

2009-01-17

Det har varit en vecka full av att städa cafélokaler, byta gardiner, putsa fönster och ta bort allt som har med julen att göra. Det är underligt att lika roligt, som det är att ta fram allt, lika skönt är det att få ta bort allt och släppa in ljuset och börja vänta på den stundande våren. Det har dock inte direkt varit temperaturer som varit vårlika ute.

Vi får snart hem våra tebeställningar och då blir det dax att fylla upp en del ganska tomma hyllor efter julen. Speciellt roligt har det varit att få träffa så många nya gäster som aldrig besökt oss förut. Hjärtligt välkomna!

Snart är det dax för lön och det verkar välkommet. Det är väl inte för inte som januari räknas som vår längsta, fattigaste månad. Alla får lön före jul och handlar inför julen och sedan är det över en månad kvar till nästa penningtillskott. Men jag börjar få vårkänslor trots kyla och mörker.

Vi fortsätter att ge bort te- och kaffepresenter till er som tittar in till oss – och glöm inte vårt gratislotteri!

Vårkramar

2009-01-06

Ja, idag vet jag inte var alla gäster har hållit hus. Det har varit lugnt både igår och idag och vi har ägnat oss åt papper, städning och en del annat. Jag är helt dagavill och vet knappt när det är helg eller vardag. Nu känns det skönt att alla helger är över och att vi går mot vår och sol. Ebba har varít och ridit med en kompis och annars har det väl varit ovanligt stillsamt här skulle man väl kunna säga,

2009-01-02

Jaha, nu har det blivit nytt år och det känns skönt. 2008 har inte varit något lätt år för varken Micke eller mig. Det har hänt mycket sorgligt i våra familjer och vi har jobbat jättemycket. Men det har varit ett år vi lärt oss mycket av och ett år som gör att det inte behövs så mycket för att det ska kännas bättre.

Det har varit ett år då sanna vänner har utkristalliserats och jag har lärt mig att man ska ställa upp för människor, men försöka begränsa det till dem som betyder något för en. Det finns alltför många som gärna vill ha men som inte förstått detta med ömsesidigt givande och tagande. Vi har också våra underbara hästar och andra djur som tillför glädje i våra liv.

December var en ruschig månad men väldigt rolig och vi har stora planer för 2009 då vi ska bygga ut och om i köket, i den takt vi kan ta oss råd förstås. Vi hoppas på lika underbara kunder under det kommande året och gärna fler förstås. Vill passa på att tacka Er alla som varit så gulliga och snälla under det gångna året och gett oss energi att jobba vidare.

Vi håller på att återhämta oss från flunsan som pikade under våra lediga dagar. Typiskt eller hur? Men bra ändå så vi kunnat jobba iallafall.

2008-11-23

Idag har vi delat reklam till företag och privatpersoner och lagt ut en del nytt material i cafeét. Jag har gjort en deg till prydnadspepparkakor. Vi har haft många gäster idag och det var kul. Jag passade på att fota lite grann och har lagt ut en del bilder på hemsidan. Har suttit framför datorn ganska många timmar i helgen och jobbat men det är faktiskt riktigt kul. Stort tack till min korrekturläsare och förbättrare av det mesta, Gun! Kram till dig!

2008-11-22

Vilken rolig dag! Vi skulle ha varit lediga men det kom så mycket folk. Dessutom bakade jag en hel drös med verkligt smarriga grejer. Vårt afternoon tea var välbesökt och det verkar vara fler och fler som uppskattar att vi har dagens lunch även på helger. Vi var till stallet och Ebba och en kompis red. Micke gick som vanligt en långpromenad med hundarna och jag höll på med papper.

2008-11-21

Oj, vad vi fick bra respons på vår fredagsbuffé! Det var full fart hela dagen och det var så klart kul. Vi har fått fram massor med produkter inför julen och det känns bra. På kvällen var vi ganska trötta och åt en god middag. Sedan hamnade vi i fredagskoman som vi vanligtvis gör.

2008-11-20

Oj, vad länge sedan jag har orkat skriva i dagboken! Men min mamma har dött, och först var hon döende under en tid. Så var min pappa sjuk så jag försökte hjälpa honom. Sedan skulle allting ordnas. Det skulle tömmas hennes lägenhet på äldreboendet, begravningen skulle ordnas och annons. Så skulle släkten meddelas och bokningar tas emot för begravningen. Boende skulle fixas och så jobbar jag ju sju dagar i veckan.

Men nu är allt det praktiska över och då blev jag sjuk, pang sa det! Det var som att man håller sig på benen så länge man måste och sedan tar allt ut sin rätt. Men det har hänt bra saker under den här tiden. Micke har varit mitt största och bästa stöd och jag älskar honom så mycket för det. Mina barn och vänner har ställt upp och även min före detta sambo har varit så gullig och hjälpsam.

Begravningen var ljus och fin och vi hade en underbar kvinnlig präst och en solist som sjöng så vackert. Min mamma har haft Alzheimer och det har varit ganska illa i tio års tid, så det var en blandad känsla av lättnad och sorg när hon fick sluta. Hon hade en bror och syster som gått bort i samma sjukdom och hon sa alltid till mig att ”om jag får den där sjukdomen må du slå ihjäl mig”! Fast det kan man ju inte förstås. Hon bröt lårbenshalsen och återhämtade sig rätt okej, men sedan var det som om hon bestämt sig för att det fick räcka nu och slutade att äta och dricka. Hon somnade stilla och lugnt och jag vet att hon har frid nu.

Det är så att jag nog uppskattar mycket saker i livet just nu. Att ha så många runt sig som ställer upp och ger en kärlek är ingen rättighet men en nåd att stilla bedja om. Jag har glatts och faktiskt förvånats över att det finns så många människor som finns där när de verkligen behövs. Människor som inte bara pratar utan som kan hjälpa praktiskt och som lyssnar och finns till för en. Det gör mig väldigt rörd och tacksam.

Det sägs att det man inte dör av gör en starkare och på sätt och vis har jag blivit det, av att se att det finns kvar så många underbara människor runt mig. Ett speciellt tack till min släkt i södra Sverige som reste hela den långa vägen för att vara med och som kom och tittade på mitt hem och Humlan. Ett speciellt tack till Björn som alltid stått mitt hjärta nära.

Tack också till den veterinär som sa ”man måste ta hand om människorna först”, när jag hade dåligt samvete över att inte hinna med ett speciellt djur som jag brukar. Det må finnas mycket elakhet och skit i världen men det finns också mycket kärlek och glädje om vi bara förmår uppskatta den. Tack till Er alla, och jag hoppas att jag visar mig vara en lika bra vän för Er som Ni alla varit för mig.

2008-10-19

Det var så lugnt i början av dagen så jag trodde alla hade glömt bort oss, men sedan tog det fart. Jag hann få en del saker uträttade under den lugna stunden. Var till hästarna och tittade närmare på knölarna som jag fått beskrivna som insektsbett. Det såg inte så kul ut när jag skrapade och tvättade, så i morgon måste jag få ut en veterinär för att kolla upp detta. Det är som stora tjocka knölar, ärr som vätskar därunder. Usch! På kvällen gjordes lite papper och sedan blev det godnatt.

2008-10-18

Idag skulle vi ha varit lediga men det gick inte eftersom den som skulle jobba inte gjorde det. Så jag skjutsade Ebba till stallet så hon fick rida själv. Under eftermiddagen var jag på en rolig fest i Luleå. Det var kvinnor som kände två kvinnor, som fått i uppdrag av dem att ta med någon kvinna som de kände. Vi blev 25 stycken! Jag hade med mig två goda vänner härifrån stan. Så intog vi Notviken i Luleå, lekte, sjöng, åt och drog en och annan fräckis. Det var ett lättsamt och kul sätt att umgås. Tack till arrangörerna! Halv tio var jag hemma och eftersom jag lovat Ebba kräftskiva så åt vi den på kontinental tid.

2008-10-17

Det var mycket folk och kul att jobba. Nu har vi nya gardiner i serveringsrummet och putsade fönster. Under eftermiddagen var jag ute hos hästarna och vi for ut på en långtur. Den nya lyckades vara rädd för järnvägsövergångar, vedsäckar, traktorskopor och lite annat. Det var blåsigt och regnigt men vi var ute i två timmar. Det var riktigt skönt efteråt.

2008-10-14

Idag har jag varit lite trött men det har varit en trevlig dag iallafall. Vi har gjort menyer för de nästkommande veckorna och tryckt upp menyblad och bakat litegrann. Det har varit så gulliga tekunder och det underligaste är att idag har vi i princip sålt slut på choklad-chili te på en gång, nästan varenda kund köpte just det idag. Det är underligt hur det kan bli.

Vi var i stallet och Micke promenerade med Kavat (hunden). Jag longerade nykomlingen som var gulligare idag, men därmed inte sagt gullig! Red henne litegrann och hon höll på att få hjärnblödning när hon såg fåren och landade på min f.d sambos fot. Då var han inte jätteglad!!! Sedan blev hon rädd för något så fantastiskt som träd i skogen. Ja, herregud, imorgon är en ny dag, får se vad hon är på för humör då.

Men det är så skönt för själen att vara med hästar, att känna deras lena mular och varma andedräkt. Då glömmer man dålig ekonomi, hiskeliga elräkningar och annat som plågar ens själ till vardags. Då kommer man ihåg hur underbart det är att leva och att få vara med dem man tycker om, möjligheten att dela ett intresse med sitt barn och njuta av hösten och solen. Jag njöt även av fåren men det gjorde inte Lova, the horse!

2008-10-13

Idag har det varit mycket gäster på Humlan. Det har varit trevligt, har också hunnit med en del administration. Var ute på stallet under kvällen. Ganska krångligt med den nya hästen, men det ordnar sig med tiden.

2008-10-12

Idag skulle vi ha varit lediga, men det blev sjuk personal så det sprack. Vi skulle ha hämtat en fodervärdshäst under förmiddagen vid Umeå. Men kom iväg så sent så vi var inte klara förrän vid 23-tiden. Då var vi ganska trötta. Det var mycket folk på Humlan och många har ätit av vår scones och tebuffé under dagen.

2008-10-11

Kul dag, det roligaste var en liten kille som gillade vår toalett. Han hade aldrig varit på en så mysig toa. Han berättade att han hade en mysig toa hemma också. När jag frågade vad som gjorde den mysig berättade han att de hade handdukar och en toasits. Barn är så himla underbara. Han var min absoluta favoritkund under dagen. Vi hade många besök och var lite lediga på eftermiddagen, iallafall Micke och jag. Vi var till stallet med Ebba och hennes kompis.

2008-10-09

Idag har jag packat så mycket kryddor att jag kommer att drömma om det inatt. Så har vi gjort lite reklam och städat och fejat. Igår gjorde Mia om i lila rummet och bytte gardiner, idag gjorde hon om i hallen. Det blir jättefint tycker jag. Nu är jag svimtrött men nöjd och ska gå och lägga mig och förhoppningsvis sova gott och njuta av att det är fredag i morgon.

Jag måste också berätta att det ser ut som att jag ska låna en häst så jag och Ebba kan rida tillsammans. Berättar senare hur det blir med detta och ska även sätta in lite bilder på familjens alla fyrfota medlemmar.

Måste upp tidigt imorgon och skjutsa min dotter till bussen för hon går kvar på sin gamla skola i Holmträsk. Det känns bra att hon inte behövde byta skola när hon inte ville, men tufft med tidiga morgnar och att jag måste hämta henne i Holmträsk.

2008-10-07

Idag har det grejats på värre. Vi håller på att göra om i tebutiken och det verkar som att varje grej kommer att flyttas minst en gång. Ännu är det inte så fint men det verkar lovande. Sitter och skriver ut etiketter till te och kryddor samtidigt som jag skriver dagbok. Det gäller att förena nytta med nöje. Micke har städat på övervåningen. Heders Micke, jag har bara hållit på med te och kryddor och nu är det äntligen dax för middag som den förträfflige Micke också lagat.

2008-10-06

Oj, vad många besökare på hemsidan idag! Det var roligt. Idag har vi hållit på att fixa i tebutiken. Den känns trång, men vad ska vi göra annat än att omorganisera, rummet blir inte större. Har skjutsat pappa tillbaka till Luleå efter nio dagar här. Hoppas att han mår så bra att han orkar vara hemma. Idag har det varit så många kunder som varit i huset tidigare och tycker att det blivit så fint nu. Det var kul att höra.

2008-10-05

Oj, vilket ruskväder i helgen! Tur att man inte är gjord av socker. Det har varit roligt i helgen och jag har börjat göra om i tebutiken för att få bättre med plats. Just nu är det kaoset som uppstår före ordning. Idag har jag och Ebba varit ute i stallet och ridit i hällregn och blåst. Sedan klädde vi lille Santos i fleece och regntäcke han blev så söt.

2008-10-04

Trevlig dag att jobba, regn och rusk ute. Så ruskigt att en liten talgoxe följde med en av våra gäster in. Vilket palaver innan han hittade ut igen.  Vi har tyckt att dagen var kort med tanke på att gårdagen blev 16 timmar arbete

2008-10-03

Konferens på dagen och festligheter till klockan 23.00 med ett annat gäng. Vår arbetsdag blev 16 timmar. Jag har känt mig kaxigare. Mia har gjort om det blåa rummet i veckan, bytt gardiner, dukat och pyntat. Det blev jättefint. Aldrig har sängen känts så lockande som just nu.

2008-09-30

Full fart och det har varit kul. Vi har haft en beställning i kväll. Trevliga och glada gäster som varit här. Minns mest den yngre man som väntade så länge att hans kompis skulle sluta prata i mobilen att han till slut sjönk ner framför coca-cola kylen och satt på golvet och såg mycket trött ut. Det var bra tycker jag. Är man trött ska man vila. Dessutom var de trevliga killar båda två.

Pappa bor fortfarande hos oss och jag har ringt vårdcentraler, hemtjänst och gud vet allt. Heder åt Öjeby vårdcentral, som inte har ett dugg med saken att göra, men som varit så hjälpsamma när jag ringt. Där har era kolleger i Luleå åtskilligt att lära sig.

2008-09-28

Hinner inte skriva här så ofta som jag vill. Har en sjuk pappa och en sjuk mamma. Ebba har fyllt tolv år idag och hela helgen har vi haft medial kurs här på Humlan. Det känns som att jag måste kunna dela mig i flera bitar för att detta ska kunna fungera. Det har varit mycket folk i helgen och det har varit hektiskt. Det som har känts bäst är våra trevliga kunder och att Ebba trots allt fick en trevlig födelsedag som hon är glad och nöjd över.

2008-09-25

Jag har haft den mest underbara dagen av de alla. Jag har fyllt 50 år och har fått så mycket kärlek och omtanke, och blommor och presenter av så många. Jag känner mig så fylld av energi och glädje. Men det bästa är att Micke har stått på knä och frågat om vi ska förlova oss och nu bär vi varsin guldring och jag fick också champagne och de mest underbara röda rosor.

Jag har också jobbat idag och det har varit så kul det också. Vad fantastiskt det är att ha människor som tycker om mig och som jag tycker om så mycket. Jag har fått de mest personliga och fantastiska saker och alla är helt rätt. Det är ju fantastiskt! Det känns som att jag fått allt jag kunnat önska mig och mer därtill. Är rädd för att jag kommer att skriva mer om detta någon annan dag, för jag är så jävla lycklig att jag undrar om det kan vara skadligt!!!

Tack till er alla för att ni fyllt min dag med så mycket kärlek och omsorg om mig. Jag är så glad över att ni alla finns! Jag fattar inte att jag gjort mig förtjänt av er alla. Speciellt tack till Micke som jag aldrig i livet hade kunnat föreställa mig skulle göra något sådant som du har gjort. Jag älskar dig och är så glad att jag får dela mitt liv med dig!

2008-09-23

Idag har det packats upp te och det har gått bra. Vill speciellt tacka en mycket speciell person som gett mig ett par handstickade sockor som gjort mig så glad, inte minst för vad du sa när du gav mig dom. Idag har min mamma opererats och jag hoppas att hon mår så bra som möjligt fast hon är jättedement. Vi har haft en trevlig dag här på Humlan och det har varit både glad personal och trevliga kunder. Jag har lärt mig hur skönt det kan var att någon inte är på plats och att det ibland går lättare att utföra jobbet på färre än på fler!

2008-09-22

Vilken helg det har varit, jag är ganska färdig. Först en pappa som är sjuk som vi (efter hjälp av läkare) övertygade att komma till oss på lördag. Det fantastiska den dagen var att Ebba ville jag skulle rida hennes häst för att jag behövde bli lite glad och det blev jag. Tack Ebba! Pappa kom och jag och Ebba hade kräftskiva på kvällen och de andra åt annat. Pappa blev piggare och sov bra.

På söndag ringde mammas åldringsboende. Hon hade fallit. In med pappa i bilen och upp till Sunderbyn. Hon har brutit sig i bäckenet och ska opereras. Det skulle vara gjort på söndag kväll men på måndag kväll hade ännu inget hänt? Är det för att det är mer okej och vänta om man är dement? Eller kan det hända oss alla?

Ja, sedan har vi ju jobbat också men det har överskuggats av allt annat som varit. Jag önskar lite lugn och arbetsro, det skulle vi behöva.

2008-09-19

Idag har det varit mycket gäster hos oss. Vi har fått en leverans med kaffe och te och har packat upp för brinnande livet. Vi har också höstfixat på vår bro. Det känns alltid svårt att kasta sommarblommorna så länge de har minsta liv i sig. Det känns som ett sätt att bevara sommaren ett tag till. Under helgen ska jag göra en krans till ytterdörren tänkte jag.

Min pappa är sjuk och det är ganska jobbigt. Han bor ensam och jag har svårt att hinna hjälpa honom, sköta cafeét och Ebbas häst. Jag hoppas att han snart mår bättre. Det senaste han fått är bältros. Han skulle kunna komma och bo hos oss, men envisas med att bo hemma fast han är sjuk och egentligen vill han inte vara ensam. Svårt att kunna dela upp sig i alla bitar som man borde kunna göra.

2008-09-17

Idag har det varit roligt att jobba, för att allting har flutit på så bra hela dagen. Det har blivit massor gjort och till och med en hel del administrativa saker. Ikväll har vi jobbat med marknadsföring tillsammas med en god vän. Tack för det! Jag håller på att renskriva inventeringslistor och gud så tråkigt det är, men det måste göras iallafall. Förkylningen är ännu bättre idag. Hurra!

2008-09-16

Idag fyller Micke år och jag har uppfunnit en ny tårta till honom med nötbottnar, vaniljkräm, grädde och lemoncurd, dekorerad  med frukt och choklad. Vi har haft bra med gäster och jag har hunnit med ganska mycket under dagen. Min förkylning börjar sakta vika ner sig och krafterna återvänder, hipp hurra! Det känns som att det är mycket som går åt rätt håll. Bosse har börjat bygga en ny lastbrygga för varor, det kommer att bli så fint. Nu ska jag fortsätta att fira Mickes födelsedag.

2008-09-12

Fick trevligt besök av god vän från tredje statsmakten som hade med sig sin goda vän som det visade sig att jag gått i samma skola som. Världen är liten. Detta hände igår. Idag har vi haft mycket folk och det har varit roligt att jobba trots att jag fortfarande känner mig hängig och trött. Men som vanligt blir jag uppiggad av de fantastiska människor som kommer till oss.

Jag vet inte om jag är skadad av att ha jobbat inom vård och behandling så länge men jag upplever fortfarande ”vanliga människor” som alldeles underbara, positiva och begåvade. Det har de som jag mött i mitt gamla jobb också varit men det kan ta lång tid att få ett genombrott. Vanliga så kallade trista svenskar är alldeles underbara, tycker jag.

Igår jobbade jag och Micke fram en ny tebeställning. Det är svårare än man tror med vårt breda sortiment. När alla sorter kommer brukar det visa sig att vi trots allt missat någor, men det mesta kommer med.

Idag har min dotter ridit sin gamle häst Santos och hon var så lycklig och det flyttade sig rakt in i mitt hjärta. Den hästen skulle inte ha levt idag, men nu gör han det och han sprider kärlek och livsglädje varje dag. Jag är redan orolig för den dag då han inte längre kommer att vara med oss annat än i våra hjärtan, men han verkar kry så jag hoppas att det dröjer väldigt länge.

Han mumsar morötter och knäckebröd med god aptit och låtsas bli skrämd av små får och annat oknytt. Hur trött jag än är när vi åker till honom så är jag piggare när vi kommer hem och han ger Ebba både ett inre lugn och så mycket glädje.

Visst är det ett mirakel att det finns djur. De lever i nuet hela tiden, det borde nog de flesta av oss bli bättre på att göra. Kavat, hunden, har fått en storebror och att brorsan är en häst bekymrar honom inte ett endaste dugg. Jag ska lägga ut bilder på våra underverk endera dagen.

Ha det gott och sov gott. Imorgon får Micke och jag sova längre och det ska bli så skönt. Kram till er alla.

2008-09-11

Usch, vad länge sedan jag skrivit! Vi har haft så mycket på alla plan – privat, arbetet, extraarbete, egen sjukdom, förälders sjukdom och en ny familjemedlem. Detta är en häst i sina bästa år och Ebba är lyrisk. Så nu går tre timmar om dagen åt till att sköta, rida och pussa på en gammal och jättesöt nordisvalack som har ätit sig in i våra hjärtan under de tre senaste veckorna.

Jag var så orolig för hur vi skulle hinna med, och det är tufft. Men vi får frisk luft och motion och vi kommer ut från Humlan och gör något tillsammans. Ebba är så lycklig, men gladast är vår hund Kavat som tror att han fått en jättestor bror. Han avgudar hästen och skriker rakt ut om han inte får följa till stallet. Så fast det tar tid ger det glädje till oss alla och det känns så bra.

Vi håller på att renovera ett badrum till städskåp det blir fint. Vi har målat lite hallar och element och vi har verkligen gnott. Dessutom har jag haft krångel med vårt bredband så när jag varit på datorn har jag kopplats ut, men nu verkar allt går bra. Kram

2008-08-26

Jag har aldrig haft ett så här långt uppehåll i min dagbok. Men jag har jobbat som en dåre, skaffat en häst till min 11-åriga dotter, hämtat hästen, hjälpt Ebba att sköta och rida den och det har tagit all min tid. Det har varit så mycket att stå i och jag har lärt mig att människor ibland gör allt för att jävlas och krångla. Men min terapeut sa en gång att det är bra om människor är svartsjuka eller avundsjuka eftersom det betyder att man har något de vill ha.

Till dig som krånglar vill jag säga att svinhugg går igen och att man inte ska kasta sten när man sitter i glashus. Jag skulle kunna svara med samma mynt men som Astrid Lindgren sa ”man måste välja om man ska vara en människa och inte en liten skit”.  Jag föredrar att vara en människa och sedan får andra välja vad de vill spela för roll. Det har varit kul på jobbet och min dotter har lärt sig att hantera en häst på flera hundra kilo på marken och även ridit. Jag har njutit av min dag.

En gammal kvinna lärde mig att att man får betala för det man gör och det man tänker och att det man skickar till andra får man tillbaka. Det köper jag och tror också att det är sant och det är ju bra. Alltså: tänker du och gör andra illa drabbar det dig!  Och handlar du i kärlek kommer det åter till dig som kärlek. Synden straffar sig själv och kärleken övervinner allt! Det är hoppfullt eller hur?

2008-08-10

En lugn dag.  Jag har manglat och manglat och manglat, och städat och städat och städat. Det var faktiskt riktigt roligt att hinna göra en del som kommit på efterkälken. Gissa hur fina dukar och lakan blivit och nu blir det nymanglade sängkläder att sova på i natt. Det är vardagslyx. Det är så många små saker som inte kostar en spänn som gör att livet blir så mycket trevligare.

Jag har blivit bättre på att uppskatta tvättmaskiner, strykjärn, mangeln, dikmaskinen och så mycket annat sen jag började vara i Egypten och ser hur otroligt mycket tid och arbete man där lägger ner på att göra allt detta. Jag känner mig priviligierad som har det så jäkla bra!

2008-08-09

En kul dag med mycket folk, men det roligaste var nästan alla som kom och hälsade på oss. Det var en blandning mellan arbete och umgänge och det passar ju bra på en lördag.

Ibland kan gräl och tjafs leda till viktiga insikter om en själv om man kan vara öppen. Det är ju bra för annars är det ju ingen idé att tjafsa om man inte kan få insikter. Det gäller att släppa sitt ego och våga se vad som döljer sig i det som sker.

2008-08-06

Idag har jag så klart varit i cafeét men jag har också jobbat mycket med adminstration, som fakturor och tusen andra saker. Det tar tid och är väl inte det roligaste. Men jag känner mig duktig när jag gjort det, just för att det inte är roligt.

Jag har fått främmande helt apropå av en av mina bästa vänner från Luleå. Det var kul. Överhuvudtaget har sommaren präglats av att många människor som jag bryr mig om har kommit hit. Jag hinner ju aldrig åka någonstans. Tack för att Ni inte glömmer mig fast jag är så jättetråkig eftersom jag bara arbetar hela tiden. I morgon får vi Stockholmsfrämmande av min favoritkusin med familj. Han är så efterlängtad.

2008-08-05

En dag med full fart. Förutom mycket gäster har vi fått flera beställningar och packat upp te. Vi har hunnit städa och även jobbat en del med terapi. Det här är en dag när till och med jag tycker att vi fått mycket gjort. Det känns positivt och roligt och vi har fått så mycket positiv respons. Jag är fortfarande förvånad över att så många hittar hit. Ibland känns det fortfarande som att vi leker att vi har ett café.

2008-08-04

Idag har jag gjort ett blad att dela ut på cafeét med menyn för två veckor. Jag har lagt in lite bilder på hemsidan. Dessutom har jag jobbat och vi har haft mycket folk. Under eftermiddagen var vi till Luleå och fyllde på lagret så nu kan vi baka och laga mat.

Jag har fortfarande tröttsjuka men det kommer sig nog av en lättare förkylning. Jag har alltid kunnat sova mig frisk, men nu kan jag ju inte sova eftersom jag jobbar jämt. Mycket gulliga gäster och kul jobb gör det roligt.

För några dagar sedan hade vi besök av släktingar till dem som byggde huset. Det var spännande och har vi tur får vi kopiera lite fotografier. Ja nu är det godnatt och sussilo för jag är så sömnig och i morgon är en annan dag.

2008-08-03

Ja, så var det söndag, en dag med bakning och pajbakning och en väldig massa skrivande framför datorn. Idag har det blivit mycket skrivande både för Humlan och för ett extrauppdrag vi har haft.

Jag har sovit hur länge som helst i natt och känner mig fortfarande sömnig. Det kanske är den berömda sömnskulden. Egentligen är jag som tröttast när jag fått sova ut. Kanske en genetisk felkoppling men vad hjälper det. Jag är lika trött ändå. Idag har jag frusit som i oktober. Det gick inte och känna att det var augusti.

2008-08-02

Så var det lördag och Nolia har startat. Vi hade lite lugnare idag men ändå bra med gäster. Flera åt vår sconesbuffé och vi fick mycket beröm för den. Under eftermiddagen jobbade Micke och jag med samtal under någon timme, och det var trevligt.

Under kvällen hade jag drabbats av sömnsjuka och höll på att falla i koma när jag skulle se Morse på TV. Höll mig vaken till midnatt för att hämta sonen i stan. Jag åkte och i rondellen ringde han och sa att jag inte behövde. Vände i rondellen, stapplade upp för trappan, försökte läsa men bokstäverna stod inte stilla så jag föll in i sömnens mörker.

2008-07-31

Har faktiskt varit ledig några timmar i eftermiddag, tiden ägnades åt att köra gocart med alla tre barnen, svärsonen och mitt nuvarande och mitt ex. Jag fotograferade och struntade i att köra, vet med mig att jag har för tung gasfot. Så åt vi middag och efterrätt och resten av kvällen har jag inte orkat göra mycket alls. Det är skönt.

2008-07-29

Vilket sommarväder, kanske många låg på stranden och latade sig idag. Vi har haft lite lugnare men ändå bra med gäster. Vi har passat på att städa, städa, och åter städa. Det blir faktiskt riktigt fint.

Jag och Micke har haft terapisamtal tillsammans och det var roligt att se när det går upp ett liljeholmens för den vi pratar med, och när personen lämnar rummet med lätta steg och ett leende på läpparna. Att ha samtal är roligt nu när vi har vårt café som huvudsyssla. Vi orkar verkligen vara 100% närvarande. Vilken gåva att få kombinera de två roligaste sysselsättningarna som finns.

2008-07-28

Full fart på Humlan igen efter en lite lugnare helg då det varit PDOL, som förövrigt Micke och jag besökte under lördagen. Fram till efter Euskefeurats uppträdande var det trevligt, sedan var det fylla och fylla och fylla. Jag har passerat åldern när jag står ut med att ha trevligt och vara nykter på sådana tillställningar. Eftersom vi jobbar hela tiden var det en nykter PDOL och vid midnatt gav vi upp och återvände till lugnet på Humlan.

Under dagen hann vi åka och fylla upp lagren i Luleå och köpa tapeter till en idé jag har om långa ramar med tapeter i. Vi får se om det blir som jag tänkt mig eller inte.

Jag har fått höra en historia som slår det mesta. Den skulle vara en helt fantastisk roman, men eftersom den utspelar sig i verkligheten så känns det ganska jobbigt. Jag tror att det ändå kommer att komma något gott ur detta i slutändan, om inte annat en bestseller-roman som jag vet att huvudpersonen är helt kapabel att skriva. Jag håller tummarna för att allt löser sig till det bästa.

2008-07-24

Lite mindre gäster än vanligt och jag hann ordna lite bland kryddona, och så har jag så klart bakat. Min pappa ringde så jag var tvungen att följa honom till en läkare för han mådde verkligen inte bra.

Läkaren pratade om hur svårt det var med bara 15 minuter för patienten, med att flera andra läkare träffat honom, med semestervikarer och allt annat som kunde varit bättre och tiden rann från de 15 minuterna som var min pappas. Så jag sa: Jag förstår att alla de här problemen finns och att det är besvärligt men nu är sanningen den att vi har 15 minuter hos dig och jag bad henne fundera på vad hon skulle göra om det var hennes pappa och hon hade en kvart på sig att hjälpa honom.

Hon började leta på datorn och fann att några av pappas mediciner kunde orsaka problemen så någon togs bort, en annan ersattes och ett hälsokostpreparat rekommenderades. Vi fick lite mer än femton minuter och hon såg verkligen min pappa. När vi skulle gå sa hon att hon skulle tänka på det jag sagt och tog i hand och var verkligen närvarande. Pappa kände sig piggare och gladare och vi åt ute på restaurang. Tänk vad stress och jäkt kan göra att vi inte ser varandra, att vi så lätt glömmer det viktigaste…

2008-07-22

Idag har vi haft en busslast trädgårdsentusiaster från Skellefteå som varit hit och ätit lunch. Det var trevligt och förflöt smidigt. Så hade vi en födelsedagsfest med trevliga, glada människor och förstås alla våra vanliga trevliga, glada kunder. Det har varit mycket att göra men kul och på eftermiddagen åkte vi till vår gross för att fylla på förråden.

Vid åttatiden i kväll var dagen slut och jag ljuger om jag säger att jag fick så mycket mer gjort efter jag lastat in varorna och bakat litegrann. Resten av kvällen förflöt med morden i Midsomer och inte så mycket mer. Under de senaste veckorna har jag jobbat en del som terapeut det har varit kul att göra. Nu är det godnatt för imorgon bitti ska dottern skjutsas till ridläger och en ny dag tar vid, full av möjligheter…

2008-07-21

Jag känner mig trött och glad! På något sätt har saker ett sätt att ordna sig till det bästa! Ännu en regnig och blåsig dag, men ett hus fullt med trevliga och glada människor. En stackars liten kille fick magsjuka och spydde på en matta, hoppas han mår bättre nu! Jag ska nu luta mig tillbaka och lita på att försynen ger oss det vi behöver och det tror jag den gör! Det finns ett ordspråk som säger att om man gör vad man ska får man vad man förtjänar!

Lyssnar på radio emellanåt och alla pratar om att: Nu är det änligen fredag! Nu lider arbetsveckan mot sitt slut och nu blir det en låååång ledig helg! När talar man om glädjen med ett arbete? Att få uträtta något bra och viktigt och göra sitt bästa, att se resultat och att växa i erfarenhet. Att jobba med andra människor och träffa andra som klienter, kunder eller vad det nu kan vara. Vi tillbringar många timmar på jobbet så varför inte låta det vara en tid av glädje!

2008-07-20

Vilket sommarväder, och ändå så många som ville hälsa på oss! Det har varit ännu en dag full av positiva och glada människor. Många har varit glada för att vi tagit hand om huset och skött om det, det känns bra. Vi tycker själva så mycket om att både bo och jobba här.

Jag har bakat en del och hunnit packa upp kaffe så att inte hyllorna i tebutiken skulle se tomma och skövlade ut. Men eftersom vi har mycket gäster hinner jag inte sköta om den som jag vill och snart kommer det nya varor som ska packas upp. Men jag har det hellre så än att vi stod här och inte hade gäster eller något att göra. Det vore mycket tråkigare.

Vi har lyckats glömma bort att det är dags för en ny meny så nu ska Micke och jag sätta oss ner och få ner den på papper från våra huvuden. Det ska väl ordna sig. Dagens kulinariska middag intogs på Max, men igår hade vi gjort supergod kycklingsallad.

2008-07-19

Idag har det varit blandat väder och mycket folk. Jag har haft myggbett och sovit illa på grund av deras evinnerliga kliande. Så i morse var jag trött. Men tack vare alla gulliga, positiva kunder så piggnade jag på mig i rask takt. Idag har jag bakat jättegoda espressomuffins med Irish cream-topping. Nu lyssnar jag på livemusik från grannens trädgård, där de firar bröllop för fulla muggar. Dessutom har jag hunnit vara till Skellefteå och hämtat sonen som blivit less på regn, tältliv och trästocksfestivalen. Nu ska vi se en norsk deckare men först ska jag duscha.

2008-07-17

Vilket regnväder det har varit! Men jag älskar när det vräker ner. Jag skjutsade hem en av våra praktikanter för att hon skulle slippa gå i regnet och rusket. Det har varit så kul att jobba idag och det har blivit massor gjort. På det personliga planet tänker jag mycket på ordspråket svinhugg går igen. Det är underbart att folk som är elaka får betala och bära sin egen skit. Men de flesta människor är kärleksfulla och har en empatisk förmåga och det är ju gött!

2008-07-14

Så var det en ny vecka och det har varit mycket folk här. Det känns som att jag har diskat och städat hela dagen och jag är helt slut i armarna. Som avslutning har jag städat våra 200 kvm inkl ugn, kyl och gud vet allt. Jag skulle vilja ha ett självstädande hem. Det är drygt att ta sig igenom hela alltet själv. Det känns som att jag har schimpansarmar nu. Nu ska jag göra lite administration och sedan blir det en dusch.

2008-07-13

Så var det söndag. Jag har hunnit göra lite etiketter till tebutiken och naturligtvis har jag bakat som alla andra dagar. Vädret har varit växlande, på morgonen regnade det. Vi har haft mycket nya kunder under dagen och det är kul för på något sätt ser man Humlan genom deras ögon, vi blir lite hemmablinda. Jag har grejat med en del administration och nu ska jag fortsätta att göra etiketter till nya teera och godis.

2008-07-12

Så var det dragracing igen. Men det har jag inte sett. Jag har jobbat men jag har sett att ganska många gäster var där. Det gick att läsa på tröjorna de hade och fordonen de kom i. Jag fick faktiskt lite abstinens. Jag har en fablesse för amerikanare om de är i bilform och äldre än 80-talare. Det är riktiga bilar, speciellt om de har en pratande motor och mycket bottenvrid. Men ett annat år ska jag njuta av motorernas vrål och alla häftiga ”burnouter”.

Jag har ändå haft en trevlig dag. Det har lagats mat och bakats och så har vi gjort iordning vårt afternoontea som vanligt på helgerna. Idag var det sommar och min mysiga pappa kom på besök från Luleå. Det var trevligt. Nu ska jag försöka ägna några timmar till att packa upp den senaste tebeställnngen och sedan blir det dags att grilla. Idag är det en fantastisk sommardag. Kul att det var bra väder för alla som besökte Långnäs.

2008-07-11

Så var det fredag igen. Fortfarande mycket gäster. Idag har det varit så roligt, för det har kommit människor och hälsat på mig hela dagen. Bland annat var det mycket roligt att träffa ett par från Enköping som jag inte sett på några år. Arbetet blev lite splittrat men det var kul. Jag hann in på banken fem i fyra – och det har jag försökt hinna sedan i måndags! Vi åt grillat ute i trädgården ikväll. Det var trevligt.

2008-07-10

Mycket folk och lite kaosartat, mycket telefon och möten mitt i allt. Men det har gått bra. I hallen står fem lådor med te som inte hunnit öppnas än. Jag är nog knäpp men jag älskar att öppna lådorna och packa upp. Det känns som julafton fast vi får betala för allting. Men det är så jädrans kul iallafall.

Vår sextonåring har flyttat ut till gårdshuset. Jag funderar på att kameraövervaka honom så att han städar och sover som han ska. Jag ser hans rum från sovrummet, men han drar nog för gardinerna skulle jag tro. Han fyller sjutton och jag minns vad jag kände mig vuxen då. Sebbe känns mycket yngre än vad jag var då! Fast det skulle nog inte mina föräldrar hålla med om.

Den långa hundpromenaden frös inne på grund av ihållande regn. Idag blev arbetsdagen 12 timmar och jag borde duscha men jag befinner mig i halvkoma för närvarande.

2008-07-09

Oj, vilken fart det har varit idag! Vi har haft beställningar och ett tag var det så mycket folk som fikade att vår fikadisk såg ut som under andra världskrigets ransoneringar. Men vi fyllde på så gott vi hann och jag har diskat så mycket idag att jag fått russinfingrar. Men vilka glada trevliga människor vi får träffa. Det är enkelt att jobba när vi får så mycket positiv feedback.

Det blir fler som hittar till vår middag, det är ju jättekul. Idag var parkförvaltningen och fikade, med alla sina bilar fyllda av redskap. Jag hade hoppat högt om de ryckt ut och fixat till vår trädgård, men det hände så klart inte. Men tanken var kul, som i alla stylingprogram på TV ni vet!

Idag blev det ett tolvtimmarsskift så kvällen blev lugn. Ebba vår dotter bjöd på persika och nektarinspett. Det var sannerligen gott och uppfräschande.

2008-07-08

Först var det lugnt i en hel halvtimme, och sedan var det inte så lugnt längre. Vi hade mycket gäster och som vanligt gulliga gäster. Vi fick lunchbokningar till imorgon och annat smått och gott.

Vid fyra när vi hade börjat komma iordning stannade en buss och chauffören frågade Micke om de kunde komma in och fika. Micke sa ja. Personalen hade slutat för dagen och in vällde femtio gäster! Men vi bryggde kaffe och serverade i ilfarat och alla tyckte det gick smidigt. De sa att de skulle komma med flera bussar och fika hos oss. KUL!

Men när vi städat undan efter alla kan man inte säga annat än att man var trött! Då var det guld att ha en sextonårig son som ställde upp och hjälpte oss att städa undan. Heder till Sebastian!

Resten av kvällen var inte Micke, eller för den delen jag, speciellt kaxiga, utan kollade på morden I Midsomer. Det enda vi undrade var hur någon kunde vara kvar efter alla mord som inträffat där! Kvällen blev ett vegeterande framför TV:n. Ingen av oss orkade så mycket mer. Men det känns kanon att det kommer så mycket gäster. Tänk om vi satt här och inte hade att göra. Vi har förresten turister som var här i fjol som återkommer och tycker att det är ännu finare nu! Tack, vad glada vi blir!

2008-07-07

Vi har haft en jätterolig och arbetsam dag. Mycket människor och glada och trevliga. Idag har vi fått så mycket beröm så att jag känner att jag skryter om jag berättar allt som sagts. Men det är klart att vi blir jätteglada. En man i 60-årsåldern berättade att han alltid ätit lunch ute men den spanska fisken idag var den godaste och snyggast upplagda dagens han hade ätit. Det känns ju så roligt!

Har försökt packa upp lite kryddor men har inte hunnit så mycket. Men på eftermiddagen var vi och handlade in mat och annat till företaget och så hälsade vi på min pappa. Jag hjälpte honom att städa och fortsatte att städa i min mammas syrum, hon har alzheimers och har gömt och knutit och snurrat ihop saker under sista tiden hon kunde bo hemma. Samtidigt som det känns bra att hjälpa pappa få ordning, är det sorgligt att städa efter sin egen mamma. Dessutom har vi fått in en pärm till revisorn och nu ska jag se på Hundpratarn på TV4. Hade jag inte Micke skulle han ligga bra till!

2008-07-06

Lugnaste dagen på länge, men ändå inte lite folk. Jag har bakat och lagat mat och hunnit vara i den försummade tebutiken och packat upp kaffe och kryddor. Det är trevligt när man hinner sitta en stund där och njuta av färger och dofter, och tänka sig att allt har odlats och plockats och fraktats för att vi ska kunna njuta. En ganska underbar tanke. Så har jag gjort bankning och lite bokföring. Är fortfarande ganska trött.

2008-07-05

Så var det lördag igen. Det var en dag med lugn tillströmmning hela tiden. Jag hann packa upp litegrann i tebutiken. Klockan fem hade vi ett åttioårskalas här som åt en trerätters middag. Det var jättetrevligt men jag jobbade ett tolvtimmarsskift. Det känns faktiskt. Jag var så trött att jag somnade flera gånger under deckaren jag försökte se.

2008-07-04

Oj, vad vi har sprungit idag, men vi har haft så roligt! Det har varit mycket gäster och det har varit både Pitebor och turister. Tänk att det finns så många glada och trevliga människor. Idag har vi försökt fylla på i vår tebutik som varit ganska urplockad och snart kommer en ny sändning te med några nyheter. Ett stort tack och en kram till Gun som tar sig tid och sitter med Micke och mig och planerar höstens marknadsföring. Det är så underbart att det finns så kloka och goa människor. Jag har fått så mycket energi av att få hjälp att strukturera upp vår marknadsplan. Tusen miljoner tack! Idag har det varit sommar och många har njutit av att sitta ute i solen medan vi känt av värmen i köket, men vilken ynnest att så många hittar till oss!

2008-07-03

Hujeda mej vad länge sedan jag skrev! Jag har, som ni förstått, haft massor att göra och det är ju bra. Under helgen var det marknad och Summergames och sedan har det tillverkats smörgåstårtor och beställts te och annat. Tack till mina vänner som ”pendlade” med mig i går kväll. Jag har fått massor av idéer och hoppas bara orken och tiden att genomföra dem finns. Idag har vi haft många gäster i trädgården, för vädret var oss nådigt och solen sken. Vi har fått gräset klippt och gräset röjt så nu ser det väl inte ut som en djungel iallafall. Idag har jag fått ut menyer för de två kommande veckorna som ni kan kika på.

2008-06-26

Oj, vad mycket folk vi har haft idag! Det har varit jätteroligt att vara på Humlan idag. Vi har haft mycket nya gäster under dagen och fått så bra respons från dem. Naturligtvis är vi ännu gladare för våra stammisar som ständigt återkommer.

Idag har det varit en del administration och annat mindre kul. Vi har fått ett staket till en del av tomten, men vädret gör att vi inte kan måla som vi skulle vilja. Men jag undrar: Var är sommaren?

2008-06-25

Fortfarande inte något sommarväder. Idag har jag jobbat från 07.30 till 18.30, så det har varit en lång dag. Vi har haft jättemycket folk och har gnott hela dagen. Vi hade en minnesstund under eftermiddagen. Jag har knappt hunnit prata med någon och knappt sett en enda gäst. Jag har bara varit bakom kulisserna. Men det känns iallafall tillfredsställande att få mycket gjort.

Idag har jag skrivit några dikter om man kan kalla det så. Att skriva är som ett sätt att rensa hjärnan och få budskap från sig själv. Men ibland räcker det inte med att förstå. Ibland är andra människor inblandade och de gör ändå som de vill, så man får jobba på sitt eget förhållningssätt och bestämma sig för vilken väg man själv ska gå. Ibland ligger inte slutmålet där man vill. Det är som att åka till Kairo och hamna på Grönland. Tack till mina vänner som jag fick fnissa och flamsa med ikväll. Det fyllde mig med lite energi som jag så väl behöver.

2008-06-24

Ny dag, och regn igen! Vi har haft en bra dag! I morgon ska vi ha en minnesstund och vi har dukat upp i det lila rummet. De som ska vara här kom och tittade och tyckte att det var jättefint, det kändes bra. Idag har vi haft några middagsgäster och det var kul. Nu har vi satt upp lite staket för att gränsa av trädgården. Det känns bra att det går framåt.

Idag har det varit en tung dag att jobba, men våra underbara gäster gör att det går lättare. En del dagar i livet är väl tyngre än andra antar jag, och det är en gåva att ha ett arbete som ger så mycket glädje. Jag tänkte bada när jag slutade jobbet för jag hade ganska mycket värk, tappade upp badkaret, satte i skön badolja och klev i för att njuta, varmvattnet var slut! Så kan det gå, en del dagar är bara såna!

2008-06-23

Det har varit mycket folk idag, men det verkar som att det inte är så många som vet att vi har öppet till 18.00 på vardagar och serverar middag. Vi har ju faktiskt inte hunnit göra någon reklam, så vi får väl se vad som händer längre fram

Jag har varit till min kompis i Luleå som är frissa och fixat håret litegrann, det känns bra. Vi har också fått in bokföringen till revisorn, men nu är det ju en ny månad och ny bokföring, så säg den som får glädjas någon längre stund. I övrigt finns inte så mycket att tillägga. Det har inte varit någon speciellt kul kväll. Men imorgon är en ny dag…

2008-06-22

Full fart på Humlan! Det har varit mycket besök hos oss idag. Till hösten blir det roliga saker hos oss som redan är inbokade. Återkommer senare om det.

Vi hade en storasyster som skulle bjuda sina småsyskon på middag. De gnabbade och skojade som ungar gör. Det kuliga var att storasyster fyllde 90 år och de andra var rena småungarna i hennes ögon. Det är kul att se att man är storasyster eller lillebror, eller vad man då är, hela sitt liv. Jag blev så glad att träffa dem, lite silvriga i håret och skäggen men oj så unga i själen. Det visar att vi kan välja förhållningssätt till det mesta.

Idag har det verkligen regnat så det blev ingen målning idag. Har istället jobbat med bokföring och lagt semesterschema och annat kul. Känner mig duktig nu när jag jobbat med administration. Nu skriver jag ut matlistor för de kommande 14 dagarna. Nu börjar ett bubbelbad låta lockande och ett tänt ljus. Sedan fattas bara skumpa och en… men man kan inte få allt.

2008-06-21

Idag har vi också haft stängt, men det har ändå varit många fikasugna som har varit förbi här. Vi har målat broar, så jag kommer att drömma om broar i natt. Vi har målat framme vid entrén, den nya bron på baksidan och bron från konferensrummet. Det blir riktigt bra, men dagen var för kort, så nu vid åttatiden har vi gett upp. Vi hann inte röja gräs, det får bli en senare fråga. Det var skönt att vara ute i friska luften iallafall. Ikväll ska vi äta varmrökt lax och färskpotatis och avsluta med en marängswiss med jordgubbar.

2008-06-20

Så är det midsommarafton och Humlan har varit stängt. Vi har ändå haft gäster på besök och hoppas de återkommer på söndag istället. Dagens väder har varit varierande och typiskt svenskt.

Vi har firat midsommar med min pappa och Ebba 11 år. Vi har ätit traditionellt, både sill, lax, grillat och jordgubbstårta. Vi har skrubbat broar och laserat räcken. Få se vad vädret erbjuder under morgondagen, om vi kan jobba vidare eller inte. Vi jobbar ju alla dagar och när vi blir lediga som idag, hamnar vi nästan i koma. Vi blir så himla trötta, slöa och tråkiga. Kanske för att vi känner hur trötta vi är innerst inne.

2008-06-19

Idag har vi haft mycket folk här. Ganska många hade inte varit hit tidigare. Idag har jag hunnit packa upp kaffe och te och det var bra för det är så tråkigt med ödsliga hyllor. Bosse har börjat klä in den nya bron och även börjat lägga ut trätrall runt den. Till veckan blir det även staket som avgränsar trädgårdsserveringen.

Det känns konstigt att ha stängt två dagar. Det blir som värsta semestern för Micke och mig. Vi jobbar ju alltid alla dagar annars. Vi har handlat lite midsommarmat och även olja för att behandla våra broar. Om det inte regnar blir det gjort under våra lediga dagar, för annars måste ju våra kunder få gå på dem.

Laila har dammtorkat och gnott och vi har bytt gardiner i det lila rummet. Nu har vi vita spetsgardiner och det ser så somrigt och ljust ut. Vi har även storstädat kondisdisken och lite annat. Det är så kul när allt blir så rent och fint. Den svenska sommaren är så underbar. Jag blir så jävla glad att få uppleva den!

2008-06-18

Idag fick vi nya kryddor och te, och välbehövliga påsar att packa detsamma i. Dessutom fick vi våra engångstepåsar. Det var det bästa. Nu slipper vi diska tekulor och det röda teet stannar där det ska.

Jag hade gömt engångsfilter i tebutiken när vi började få lite, för att vi skulle ha kvar till cafégästerna om det tog slut i butiken. Men vår eminenta personal hittade mitt gömställe och sålde dem blixtsnabbt så nu har vi under en dryg vecka tvingats använda tekulor. Vi hann packa upp hela beställningen iallafall och fylla upp på hyllor osv.

Nu har våra gäster börjat använda vår nya dörr, men än är det inte vackert, men det är åtmintone praktiskt, så nu kan man gå direkt ut i trädgården. Vi har handlat en del vi behövde under eftermiddagen och växlat pengar.

På kvällen hade jag trevligt besök, tack för det! Under senare del av kvällen skulle jag njuta av fotboll, Sverige-Ryssland. Det gick dåligt! Nåja, med Sverige utslaget då får jag mer tid att måla!

2008-06-17

Idag har det varit mycket folk. Vi har haft beställningar och försökt hinna göra litegrann i tebutiken. Vi hjälpte till vid stängning och alla städade med gasen i botten. Jag har fortsatt med bokföring och har suttit med papper hela kvällen det är faktiskt inte roligt men det måste göras.

Idag har dörren satts in till vår nya bro. Vi har hittat fem lager med tapeter som jag funderar på hur jag ska kunna visa alla Er som kommer hit. Det understa lagret var en bedårande gul medaljongtapet som jag skulle ha kunnat valt själv. Eftersom det blåste och det var stoppat in mossa och gud vet vad mellan stockarna, blev vi tvungna att städa hela serveringsrummet.

2008-06-16

Nu är det en ny vecka och den har börjat så bra! Vi har haft väldigt många gäster på Humlan idag. Det har varit roligt och jag har hunnit vara en stund i tebutiken och packa iallafall. Telefonen har gått varm under dagen och vi har fått en del beställningar.

På kvällen har jag fakturerat och sorterat verifikat för bokföringen. Det vore kul om administration skötte sig själv men det gör det ju inte. Det är konstigt att när jag gör tråkiga saker så känner jag mig duktig och när det är kul känner jag mig inte duktig. Så i kväll känner jag mig duktig.

Det tar sig med vår bro och i morgon ska vi ta ut ett fönster och sätta in vår dörr, så är det fritt fram att vandra ut i trädgården. Det ska bli skönt.

2008-06-15

Idag var det konfirmation för hela slanten. Det var så roligt med alla finkläda och glada människor som kom till oss. Ett speciellt tack för de vackra rosorna vi fick från Piteå landsförsamling. De var så vackra.

Under senare eftermiddag var det lite lugnare, så jag städade och städade och städade… Det är faktiskt en underskattad syssla. Det känns tillfredsställande att se resultat så snabbt av något man gör. Som terapeut kan man få vänta länge på klienters framsteg, så jag gillar bakning och målning och städning som syns direkt.

På kvällen var vi på en liten utflykt till Luleå för att lyssna på ett föredrag. Vill inte berätta vilket, för det var så himla bedrövligt och svamligt. Men vi fick en utflykt och trevligt sällskap. När vi inte är på Humlan känns det som att vi är på rymmen.

2008-06-14

Så var det lördag igen, solen skiner och det ser ut som sommar. Idag har vi haft flera grupper med gäster från andra länder. Det är så roligt tycker jag.  Världen skulle allt vara mycket tråkig om bara vi svenskar bodde i den. Det är tur att det finns så många nationaliteter.

I morgon ska det vara konfirmation i Öjeby kyrka och några sällskap har aviserat att de kommer och fikar. Det blir trevligt. Lördagen kändes som vår lugnaste dag under veckan men det berodde mest på att våra gäster kom i grupper jämt fördelade över hela dagen.

På kvällen städade jag vår trapp till övervåningen. Vår vaktis och några till har nämligen inte kommit på att skorna är möjliga att lösgöra från fötterna utan knallar glatt omkring med dem i trappen och uppe hos oss.

Sedan såg vi fotboll. Vilken beska, fy sjutton. Det såg ju fint ut så länge! Men istället för oavgjort blev det förlust. Tvi vale! Så återstår då Ryssland. Det blir nervöst. Jag håller på att färdigställa påbörjade broderier och syr just nu en duk i vitt på naturvitt. Blir riktigt fint. Vi åt supergoda vitlöksräkor till middag.

2008-06-13

Oj, vad jag har bakat idag. Det har gått jättebra! Vi har också haft besök av ett gäng tyska kvinnor vars män var på affärsresa. Det var roligt att få servera dem sju sorters kakor och berätta om den svenska fikatraditionen. De var så positiva och glada och det var ett trevligt möte.

Nu har vår bro räcke också och efter helgen ska vi sätta in dörren så är det fritt fram att gå direkt ut i trädgården. Vi har köpt vit lasyr för att vi tycker att den gröna impregneringen på virket ser lite trist ut. Får se när vi hinner stryka på den! Förhoppningsvis i helgen.

Nu har vi en ny bakelse med chokladganache av belgisk choklad med hallonsylt och apelsinmarsipan. I veckan har vi också serverat smörgåstårta på bit. Hinner vi ska vi göra en för att ha i helgen. Men det är inte säkert. Vi har haft många gäster idag och det tackar vi för.

Idag har vi också lämnat lite material till Piteå presenterar och de ska länka till vår hemsida. KUL! Visst är det mycket roligare när solen skiner!

2008-06-12

Idag har det städats och plockats i tebutiken. Vi är inte färdiga på långa vägar men det börjar bli bättre. Vi får jättetrångt när vi får mycket varor, men nu känns det bättre fram till nästa lass kommer. Vi har haft mycket folk men lite mindre än under de senaste dagarna. Vår bro på baksidan har nu fått en trappa och några stolpar för räcket, så det går framåt med det också.

Ikväll har jag vikit tvätt. Tack och lov för att någon uppfann tvättmaskinen! Tänk vilka berg man tvättar varje vecka. Vi tvättar ju även allt till Humlan och det känns som att jag för en ojämn kamp mot tvättberget som ständigt hotar att dränka mig. Men när det känns tungt och tråkigt med tvätten brukar jag tänka på den egyptiska familjen vi hjälper. Där tvättade mamman för åtta personer för hand, varav sex stycken är ganska vilda pojkar.

Deras Gallabior är vita, tänk att tvätta allt för hand! Hon blev så himla glad när vi fixade henne en tvättmaskin. Så egentligen har vi det så oförskämt bra, vilket vi tenderar att glömma bort. Vi klagar mer i Sverige än i fattiga länder jag besökt. Vi kanske lider av en annan sorts fattigdom? I Egypten sa en vän till mig: Vi är inte fattiga, vi har bara inga pengar! Intressant synsätt tycker jag!

2008-06-11

Ja, idag var jag och Micke lediga och vi jobbade hela dagen i cafeét, vilken paradox. Men vi hade så mycket gäster så vi hoppade in. Det gör ingenting. Vi har lagt ihop smörgåstårtor till i morgon och lagat mat i rasande fart hela lunchen.

Vi hade en förbeställd lunch för avhämtning, de kom precis när lunchbrödet togs ut ur ugnen. Vi hade också en grupp som förbokat för 20 personer. De kom i värsta lunchrusningen och fick inte service så fort som det brukar gå. Men de var så trevliga och gulliga och kom efteråt och berättade att de var nöjda. Det var skönt att höra eftersom vi inte kunde servera ut maten lika fort vanligt.

Det har varit trevligt och kul hela dagen och lokalen var utlånad till en förening under kvällen. Imorgon hoppas jag på att hinna vika tvätt och städa. Det dras in mycket. Jag har strumpor på mig fast det är juni, det är under protest, på sommaren måste tårna få spreta i det fria, efter att ha varit instängda en hel lång vinter.

2008-06-10

Det är så roligt att så många kommer till vår hemsida och att vi även får kommentarer från er som läser. Idag har det varit mycket folk hos oss och svinkallt väder ute. Man tror inte att det ska vara sommar nu. Idag har jag jobbat med papper och ringt en massa samtal, det är den sida av jobbet som jag gillar minst, men det måste också göras.

Idag har vi varit till min pappa efter dagens slut och hjälpt honom med att göra en fisksoppa på laxskräe. Det brukade min mamma laga men hon har Alzheimers och är tyvärr helt borta från oss fast hon fortfarande finns. Det kändes gott att få göra något som hon brukade göra till pappa. Sedan städade jag i hennes syrum och det var rätt jobbigt. Hon var en stark och händig kvinna innan hon blev sjuk, utbildad vävlärare och hon sydde även kläder på beställning. Men under de sista åren hon var hemma gömde hon och tejpade igen och sparade de mest konstiga saker. Det känns underligt att städa efter sin mamma som hon städat efter mig. Det gjorde mig ganska ledsen.

Vi handlade mat på grossen i Luleå och sedan låste sig bilen av sig själv och där stod vi med bilen full av mat och kunde inte komma in eftersom nyckeln låg inne i bilen. Men min gullige exman Rolle kom som en räddande ängel med en reservnyckel. Tack Rolle för 10 mils extra körning mitt i att du håller på att flytta.

Sedan såg vi fotboll, heja Sverige, som spöade skiten ur Europamästarna Grekland. Nu ska jag läsa om Egypten och sedan sova så vi orkar med morgondagens beställningar.

2008-06-09

Oj, vad många som hittar till hemsidan. Jag blir nervös! Jag kan ju inte ens göra hemsidor, åtminstone tills för 14 dagar sedan. Nu är det 350 träffar på den, det är ju alldeles fantastiskt! Vart tog förresten sommaren vägen? Idag har det ju varit rena vintern. Ena dagen är det så varmt så man kvamnar och nästa huttrar man. Hurra för den oberäkneliga svenska sommaren!

Idag har det varit mycket gäster och vi har haft fullt upp att göra. Efter att vi stängt åkte vi till Luleå och köpte tryckimpregnerat virke för att kunna bygga trapp och räcke till altanen. Snart kan vår vaktis Bosse sätta in dörren så Ni kan gå direkt ut på gräsmattan utan att vara tvungna att gå runt hela huset. När den biten är klar ska vi bygga en handikappramp till altanen. Då kan de som har svårt att ta sig tlll oss, parkera på en handikapplats och rulla in fint och lätt på rampen. Det ser vi framemot så att det ska bli så tillgängligt och enkelt som möjligt för alla som vill besöka oss.

Det har varit kul att jobba idag också, men nu är jag frusen och trött av att lasta virke i regn och rusk, så efter en vederkvickande tekopp med Brunkullans te ska jag räkna dagens kassa och sedan ska jag och Micke bara slappa och dumglo på TV.

2008-06-08

Ja, nu finns det faktiskt lite sommarblommor på Humlan och mer kommer det att bli. Det har varit en trevlig dag att jobba och vi har haft trevligt besök av hästar och ryttare. Vi kunde fixa förtäring även för hästarna som glatt mumsade av vår oklippta gräsmatta.

Idag har det varit mycket presenter i vår tebutik och jag har gjort en ny order till en av våra televerantörer. Det är också många som njutit av afternoon tea under dagen.

Jag tänker ibland att när jag skriver om våra gäster låter det som att jag överdriver, men vi får så positiv respons och det gör mig så glad. Idag fick vi beröm över att vi märker vårt fika med innehåll, och att det var skönt att slippa bake-off och att det var mysig miljö och… Ni hör själv! Men jag blir så himla glad.

Det var ju verkligen en chansning att satsa allt och starta Humlan. Vi är inte hemma än, men det går åt rätt håll, tack vare våra gäster och personal. Idag har vi också gjort reklammaterial som vi ska dela ut, så flera kan hitta till oss.

2008-06-07

Dagen började ganska kallt och ruggigt, men blev ju mera dagen led, varmare och soligare. Trodde att det skulle bli lugnt idag och började storstäda. Men det blev det inte så det blev städat men inte som jag hade trott.

Det var en sån där dag med jämn tillströmmning mest hela tiden, så det var inte några köer och andra tråkigheter. Idag var det många som valde att njuta av Afternoon tea och satt länge och surrade efteråt. Vi hade många helt nya gäster och flera av dem kommenterade vårt goda kaffe. Speciellt en man har fastnat i mitt minne, han gillade verkligen kardemummakaffet. Det var roligt. Nu blir det blomplantering efter vi har ätit vår middag.

2008-06-06

Du gamla du fria, du fjällhöga nord… Nationaldag i Sverige. Vi hade inte tänkt ha öppet men bestämde oss för det iallafall. Vi har haft en jättemysig dag och det har varit födelsedagsfirande och annat hos oss på Humlan. Det har inte varit vår mest upptagna dag, men mer gäster än vi hade trott. vi håller på att återhämta oss efter gårdagens invasion, och idag har vi haft mer tid att ägna våra gäster än under gårdagen.

Idag hände något ganska kul! Det måste ha varit en gäst som lämnat dörren öppen och plötsligt hittade vi en svart pudel som stod och åt ur våra sopor inne i köket, Micke trodde att vår svarta pudel krympt och fick titta två gånger, men det var en liten pudel som rymt från sin matte under en promenad och direkt känt att han ville gå på café. Han hann knappt få en smakbit innan Micke lyfte upp honom och han hittade även hundens matte efter en liten stund.

Nu har vi hittat på en ny kladdkaka med krossade polkagrisar och nougat med mintströssel. Den var riktigt mumsig! Men några blommor blev inte planterade idag heller. Bättre lycka imorgon!

2008-06-05

Den blomstertid nu kommer… Nu var det dags för examen igen. Vi hade så mycket gäster här hela dagen. Det tog slut – skedar, assietter, glas – och vi diskade och lagade mat och serverade. Men oj, vad det var kul! Och våra underbara gäster klagade inte fast de ibland fick vänta en stund eftersom det var så mycket folk. Tack speciellt till dig från Kiruna som var så gullig och gjorde mig så glad. Du berättade att du tyckte Humlan var det mysigaste fik du visste och att du älskade det glutenfria fikat. Det är sådant som gör att man inte ens märker hur trött man är!

Vi köpte mer sommarblommor idag men hann inte plantera idag heller. En traktor har planerat till på baksidan så nu blir det matjord och gräsfrö.

Tack till alla fina barn som hade sina examenskläder och fick mig att minnas hur det kändes precis innan det evighetslånga sommarlovet skulle börja. Tack för alla familjer som tog sig tid att umgås med varandra hos oss. Det gör mig glad att se all värme och kärlek som finns så nära oss, fast vi aldrig pratar om det. Jag är så glad och lycklig att jag fick dela er skolavslutning med Er. Kram

2008-06-04

Vi har haft jättemycket att göra, egentligen skulle vi ha varit lite lediga, men vi jobbade hela dagen. Det var många som handlade i vår kaffe- och tebutik. Naturligtvis var det lika roligt som vanligt att höra berömmande ord från våra gäster. Vi har köpt sommarblommor men hann inte plantera dem. Hade besök på kvällen, det var kul och trevligt.

2008-06-03

Idag har det varit lite lugnare hos oss. Så vi har passat på att packa upp våra teer, som har kommit, och nya doftande kryddor. Altanen på baksidan mot trädgården börjar se lite bättre ut. Vi har tillverkat smörgåstårtor som varit beställda. Hoppas på bra väder i morgon för då tänkte vi klippa gräset och kanske hinna sätta en pensé eller två.

2008-06-02

Så blev det ny vecka och över 100 personer har hittat hemsidan! HURRA! Idag har vi haft mycket att göra. Det har varit en rolig dag på kaféet. Vi har bakat och lagat mat och njutit av svalkan som myggfönstren ger. Det går framåt med byggandet av vår bro på baksidan som ska kopplas till en handikappramp. Nu är det dags att skaffa mer byggmaterial. Äldste sonen är på bal i kavaj och vitskjorta, en sådan sak vsar att undrens tid inte är förbi. Ebba har varit och handlat examenskläder med oss. Nu är klockan nästan 22:00 och jag ska måla lite i vårt privata kök, så vi blir färdiga någongång.

2008-06-01

Nu är det juni, den första sommardagen på året. Vädret såg lite sisådär ut på morgonen men det tog sig. Idag vad det lite mindre gäster än under resten av veckan, så vi passade på att städa lite och annat som vi planerat att göra. Ikväll kommer Skellefteå manskör hit och fikar. Det ser vi fram emot. Hoppas de sjunger en sång för oss. Det gjorde de, eller kanske inte för oss, men de sjöng jättevackert iallafall. De fikade kladdkaka och syltkaka och köpte hela lagret av vårt te våreld. Det var jättetrevliga allihopa. Nu är klockan 22:40 och nu tar vi kväll. Vi har varit igång sedan 9:00 så det ska bli skönt. Privat har vi målat lister och en dörr, det blev också bra.

2008-05-31

Fint väder och många som kom och fikade och åt lunch. Idag var det många som valde att sitta ute i det fina vädret och njuta. Det var mycket att göra men som vanligt gulliga och rara kunder. Efter jobbet fogade vi vår mosaik i köket och på toan. Det blev bra.

2008-05-30

Så var det fredag igen! Kanonväder och många valde att sitta ute fast vi inte hunnit göra iordning i trädgården ännu. Vi har gjutit betongplintarna till altanen som ska leda ut till trädgården på baksidan. Idag var det så varmt att vara i köket så vi satte in våra myggfönster. Vi har bakat en fantastisk chokladkaka med tre sorters belgisk choklad, både mörk, ljus och vit. Den är gudomligt god! Vi har haft mycket gäster idag och det är vi glada för. Privat har vi satt mosaik i vårt kök och ovanför tvättstället i toan. Vi har haft besök av Jenny, Kerstins äldsta dotter som bor i Trollhättan, där hon studerar till socialpedagog. Hon har haft med sig sin trevlige man Tomas. De gifte sig i februari i år.

2008-05-29

Idag har det varit en kul dag. Först kom det en buss full med glada och trevliga pensionärer som varit på besök i kyrkstaden. De kom och fikade och kikade på Humlan. Så hade vi förhandslunchbokningar och våra vanliga glada och trevliga lunchgäster, samt ett gäng från vården som var hos oss under eftermiddagen. Vi beställde te och kaffe igen och har äntligen fått upp gardiner för sommaren i två rum. Vi lyckades klämma in att få te och kaffe uppfyllt i butiken, för hyllorna såg lite tomma ut. Naturligtvis bakade vi och sådant vi alltid gör. Tack för en fin dag!

2008-05-28

Idag hade vi ganska mycket folk och några lunchbeställningar. Vi fick vår utbytta toalettstol men, tro det eller ej, den var inte heller okej utan hade fel på flottören, fast det kunde Bosse, vår vaktis, fixa. Idag var Piteåborna sugna på te och kryddor. Nu måste vi beställa mer av lite av varje, så det inte tar slut, av några sorter. Tack för en trevlig kväll med goda vänner, det var lärorikt och trevligt.

2008-05-27

Tack för att så många hittat till hemsidan. Idag har vi haft två större lunchbeställningar, förutom alla våra vanliga trevliga lunchgäster. Vi blev nästan klara med vår toalett, men rörmokaren satte upp duschstången för lågt och toaletten läkte. Pust! Men kanske har vi ett badrum i morgon. Vi har påbörjat ett byte till vårgardiner i cafeét, och fick några roliga beställningar. Bland annat en grupp tyska affärsmän som ska komma och fika ”svenskt”.

2008-05-26

Hej på Er! Vår hemsida har nu snart levt ett helt dygn. Det känns kul att äntligen ha kommit igång och den kommer att växa med tiden. Idag sken solen över vår vackra stad, även om regnet också föll.

Det har varit mycket folk och hälsat på oss idag, och det är vi glada över. Vi har hängt upp våra fasadflaggor och börjat fixa för att det ska gå att sitta ute. Vår vaktis Bosse har börjat gräva hål och har hämtat stora papprör, för han ska börja med altanen på baksidan. Den ska byggas ihop med en handikappramp så det blir lättare att hälsa på oss för alla som har svårt med våra trappor.

Nu ska Micke och jag, Kerstin, se på fotboll. Hoppas Sverige vinner!