Kerstin Englund och Mikael Vernerlund
Oj, vad det händer mycket nu!
Uppdatering 2009-11-25 av Kerstin: Nu är teboden i full gång och det känns så kul. Igår sydde jag lavendelpåsar och vi har också världens underbaraste badsalt gjort av havssalt och blommor och blader, inga andra tillsatser. Ren och skär lyx alltså.
I bygget dras det rör för VVS och el dras också. Väggarna håller på att läggas igen och det tas upp hål för dörrar och sätts igen hål efter dörrar. Snart får vi börja måla, tapetsera och lägga golv. Det är så roligt, det känns som julafton varje dag. Vi har skickat ut offertunderlag på köksutrustning och ritat ritningar på alla rum. Till och med mitt ex som är byggnadsingenjör tycker att jag varit riktigt duktig på att rita! Vi har skrivit en affärs- och marknadsplan och miljö- och hälsokontoret har tittat på köksplaneringen och tycker att allt verkar bra.
Vi har lååååånga dagar och kvällar, men det är så himla kul. Vi har världens duktigaste byggare, elare och rörmokare. Hurra för alla händiga människor som hjälper oss! Sakta men säkert växer vårt projekt och där det inte blir som vi tänkt oss, blir det bättre! Ibland somnar jag som en sten och andra dagar snurrar tankarna så det är svårt att komma till ro.
Idag har jag hittat tyg till förkläden på Trasan, det är fullt av Humlor på tyget så nu syr jag på min fina begagnade Husqvarna. Jag har alltid varit en pysselmaja och sparat på material hela livet, det känns så konstigt att allt sådant är borta i branden. Men nu har jag börjat om, så nu finns det garn till sockar från Öjebymarknaden, tyg- och quiltmaterial, kuddstoppning och lite annat. Tänk jag hade alla sticknålar som fanns och massor av tyg till quiltning och garn och broderier… Har ni sånt ni tänker kasta så gör inte det, jag tar gärna det du inte vill ha. Jag har äntligen börjat sy, sticka, brodera och pyssla igen. Mycket roligare än TV på kvällarna och fina julklappar blir det.
Igår hade jag en sakna-Kavat-dag, alltså hunden som dog i branden. Det kommer då och då, men idag känns det bättre. Idag har vi köpt sängar på Jysk, vi har sovit på gamla resårmadrasser och nu blir vi som prinsessan på Ärten. Tack till Alla på Elgiganten som hjälper oss med allt efter branden, och telefoner och dator, ni är kanon. Ni kan tro att här är full fart och det trivs jag med. Hela helgen packade jag te, kaffe, badsalt och glöggkryddor. Det är också så himla kul. Tänk vilken ynnest att få jobba med det man vill, även om dagarna blir långa. Tack till Gun som alltid hjälper oss att packa. Tack till ungarna som orkar bo så här och tack till Micke som är bäst i hela världen.
Slut på mitt beiga helvete!
Uppdaterat 2009-11-10 av Kerstin: Jag har kanske hål i huvudet, men jag har målat om i vårt rivningshus! Det verkar kanske snurrigt men jag tappade energi av att allt var beige. Nu har vi en apelsinfärgad fondvägg i sovrummet, vintage-gardiner som jag sytt av ett 40-tals tyg, ett knallblått överkast med kjol som också är sytt och färgglada kuddar. Jag har målat om en byrå och nu får jag så mycket energi av att få lite färg runt mig.
Vårt matrum är inte heller beiget längre utan vitt och det ser mycket renare ut. Det hänger fortfarande färgflagor från taket, men nu är väggarna vita iallafall. Sen när snickarna ska börja här till våren kommer allt arbete att vara förgäves, men fram till dess ska jag njuta. Tänk vad lite färg kan göra för hur man mår, det är en underskattad faktor.
Det har byggts hyllor till garderober av Bosse och nu kan vi hitta våra kläder. HURRA! Jag har sorterat innehåll i lådor och en massa andra surdegar, allt bara för att rummen blev målade.
Stockholmsresa
Vi har varit i Stockholm i några dagar. Vi åkte tåg och det är så avstressande. I min gröna ungdom var jag tillsammans med en man som jobbade på SJ. Då fick man fribiljetter och jag åkte upp varenda en. Väl i Stockholm var vi på matmässa och träffade en leverantör för te och kaffe. Dessutom träffade vi vår kontrollansvarige för bygget som också är min alldeles egen gulliga kusin som har ett företag som jobbar med sådant jämt.
Vi var högt uppe i gamla skatteskrapan och tog en öl. Jag var livrädd, gillar inte höjder, men det var mörkt och man såg hela staden, fantastiskt fint med alla ljus. Så har vi ätit ute, även i studiesyfte. Vi var bjudna hem till min kusin med familj och fick en jättegod middag. Dessutom fick jag träffa min andra älsklingskusin och hans kärlek, som jag inte träffat förut. Det var så roligt att umgås och mysa tillsammans.
Vi diskuterade brandskydd på Humlan och andra byggteknikaliteter. Jag är ju mest intresserad av färg, inredning och det man äter, men allt måste ju beaktas. Dessutom åkte vi lokaltrafik hela tiden.Där nere kommer bussar, tåg och tunnelbanetåg hela tiden, ändå springer de infödda som om det gällde livet för att vinna fem minuter, det övergår mitt förstånd. Det regnade hela tiden, absolut hela tiden, men Stockholm är ändå en vacker stad. Så åkte vi tåg hem igen och det är lika skönt att komma hem som att åka bort. Vi har knutit bra kontakter och haft en trevlig jobbresa. Jag sov som medvetslös första natten i egen säng och orange sovrum.
Stickmani
Efter allt som har hänt har jag inte haft inspiration för skapande arbete, och det är tråkigt för mig för det är ett av mina största glädjeämnen. Men vi besökte min favorit handarbetsaffär på Drottninggatan och jag köpte garn. Nu är jag manisk!!! Jag stickar mössor, huvhalsdukar, halsdukar, på löpande band. Alla underbara garnkvaliteer, färger, strukturer, alla mänster man kan hitta på. Nu vet jag bara inte hur jag ska få avsättning för alltihopa. Kanske ska jag sälja några alster i tebutiken?? Fast det inte har ett dugg med te att göra. Jag har köpt garn sen jag kom hem också, tur att vi har en handarbetsaffär i Piteå!
Bygget
Vilka framsteg! Nu har det kommit upp väggskivor, faktiskt i flera lager och i flera rum. Det är för brandskyddet som man måste bygga så, men det gör ju att det blir välisolerat samtidigt. Vi målar panelbrädor på löpande band och nu syns det att det kommer att bli alldeles underbart. Jag har fått inredningsklåda och vill börja måla och tapetsera och lägga golv. Men det går inte för det måste dras el, säger våra gubbar. Så det är bara att vänta och träna upp sitt tålamod.
Åh, vad det är vackert!
Uppdaterat 2009-11-01 av Kerstin: Vi ser ut över kyrkogården i Öjebyn och alla ljus brinner i mörkret, det gör en både glad och vemodig. Själv var jag i Luleå i fredags och tände ljus på gravar där det vilar peroner som jag saknar. När den värsta sorgen lagt sig, är man ändå glad att de funnits, alla minnen och allt de lärt mig finns kvar. Ibland finns de hos mig lika tydligt som de som fortfarande lever.
Det är vackert att se och att tänka på att för varje tänt ljus på kyrkogården sänds en tanke till älskade människor som nu finns någon annanstans men ändå finns kvar i våra hjärtan. Kärlek och vänskap upphör inte när någon dör, omtanke och lärdomar förvinner inte. Kanske ska vi tänka på att visa varandra uppskattning medan vi ännu går på jorden, kanske ska vi tända också ett ljus för alla som lever och som kanske har det svårt eller för de vi uppskattar och inte skulle vilja vara utan.
Den här helgen ger oss en möjlighet att minnas, sörja eller kanske fnissa över något roligt vi minns. Barnen uppskattar utklädning och pumpor, men jag njuter av alla ljus som är en tanke upp till de som gått före, samtidigt som jag gläder mig att jag ännu får finnas kvar här. Något som jag upplever ännu starkare efter branden, det hjälpte mig att inte ta allt för givet och att njuta av nuet.
I helgen har Micke och jag bubbelbadat och bastat hos goda vänner, blivit bjudna på middag. Vi har sovit länge och gott, vi har ätit god mat och njutit av hyrda filmer. Vi har haft besök av goda vänner. Det har varit en fantastisk helg, tack till alla som gjort helgen så fin. Även ni som tände ljus på kyrkogården.
Förlåt förlåt förlåt!!!!!
Uppdaterat 2009-10-30 av Kerstin: …för att jag varit så usel på att uppdatera hemsidan! Nu kommer ett gäng dåliga ursäkter så att det känns lite bättre för mig iallafall. Det har varit så otroligt mycket efter branden. Vi var först så ledsna och chockade, men jag skrev ändå. Men sedan tog nystarten fart och det har varit så mycket att ordna med bygglov och byggplaner och vad vi vill göra och hur allt ska bli att det tagit upp all vår energi.
Vi har rivit och vi har målat och vi har byggt. Att fixa bygglov var en historia som sög musten av oss. Från att ha varit hus som skulle rivas blev våra hus objekt där varje rutten bräda skulle beaktas. Jag höll på att tappa förståndet, men nu är hela den palavern klar och bygglovet är beviljat. Så bestämde vi att starta vår te-, kaffe- & kryddbod. Då vidtog inköp av stuga, varor och ett ändlöst packande och den 25 oktober på Patronsöndagen slog vi upp portarna. Dessutom har vi tagit fram roliga koncept till te- och kaffeprovningar. Det har varit ett roligt, spännande och tidskrävande arbete. Nu har vi gjort våra första provningar och våra gäster var mycket nöjda. Dessutom har vi varit sjuka, min pappa har varit sjuk.
Vi bor utan toa, vatten och avlopp och har bara lite bygg-el. Så vi säger att vi bor i världens största campingstuga. Men vi har det ändå bra och vi har ett roligt och kreativt liv, men det har ändå tagit på krafterna. Men nu känns det toppen ska ni veta! Nu har jag beklagat mig färdigt och ska berätta om vad som händer hos oss.
Tack för möbler och allt annat vi fått!
Tack till alla snälla människor som gett oss möbler till vårt nya café! Vi har fått stolar, bord, soffor och mindre saker. Det känns så fint att ni tänker på oss och hjälper oss med vår nystart. Vi tackar även för växter till vår trädgård. Det som gör oss gladast är att vi möter så mycket vänlighet och omtanke från så många människor. Det har varit som en vadderad dyna som gjort att vi slagit oss mindre i fallet. Det känns så kul att kunna använda möblerna vi fått, det skapar fina minnen för oss varje dag vi kommer att jobba i vårt café! Tusen kramar!
Vårt boende
Vi bor i övervåningen på gamla Mode Jonsson, utan toa, avlopp eller vatten. Vi har lite bygg-el, så vi fryser inte ihjäl och kan laga mat. Jag känner en stor beundran för mina tonårsbarn som finner sig i vårt spartanska liv utan att klaga.
Vi har lärt oss att det viktigaste är att vi alla lever. Så länge man gör det finns det nämligen möjligheter och det är vi glada för. Tapeterna är trasiga och färgen hänger i flagor i taket, köket är från 50-talet, riktigt trendigt men ruggigt opraktiskt.
Men vet ni vad det värsta är? Faktiskt att den som målat här inte kan ha varit riktigt klok!!! Allt är beige!! Allt. Golv, väggar, lister, dörrfoder, det är ett beige helvete!!!! Vänta bara tills jag kan börja måla och tapetsera. Jag kommer aldrig så länge jag lever att ha ett rum i denna färg igen!
Ni undrar säkert varför jag inte gjort något åt saken, jag är ju hyfsat driftig. Men saken är den att syllen måste bytas för den är rutten, källaren måste fyllas igen och hela huset har satt sig, på bottenvåningen har golvet ramlat ner en bit. Detta innebär att när de lyfter huset och rätar hela eländet skulle allting häruppe spricka och bli förstört så jag måste ha det så här tills det blir gjort.
Jag tror jag fått detta för att pröva mitt tålamod!!! Men det gör mig understundom rätt så galen. Som terapeut vet jag att eftersom jag tillstår att jag är galen så är jag frisk. Skönt att veta va’?
Te-, Kaffe- & Kryddbod
Det känns så roligt att ha fått lov att öppna vår te-, kaffe- & kryddbod igen. Äntligen ett litet överblickbart projekt i allt det stora, som man inte kan se någon riktig plan för, om man tittar tidsmässigt alltså. Vi vill tacka alla gamla kunder och alla nya kunder som hittat till oss. Vi har faktiskt lyckats klämma in ett lika omfattande sortiment som på ”gamla Humlan” så lilla huset är magiskt, det är större på insidan än på utsidan. Har du ännu inte besökt oss hälsar vi dig varmt välkommen.
Te- och kaffeprovningar
Vi har tagit fram roliga och intressanta koncept för att ni ska kunna prova kaffe och te av hög kvalité. Till våra provningar ingår föreläsning, present och tilltugg. Det har varit mycket uppskattat av de som redan provat. Läs mer om detta på vår sida som heter Kaffe- och Teprovning. Du kan även köpa presentkort till provningar. Det är den perfekta gåvan till den som har allt!
Bygget
Nu kommer jag att uppdatera vad som händer med täta mellanrum. Men först måste jag berätta vad som hänt hittills. Vi har sått in 2.000 kvm gräsmatta. Vi har skottat bort grästuvor, kört på 40 ton matjord, vältat, sått och väntat – och se det blev en bra matta. Vi har planterat äppelträd, syrener, buskar, pilträd, perenner. Vi har lagt ut skiffer och gjort rabatter. Så har vi röjt ”skogsområdet”. Det blev fem containrar med avfall. Där hittade vi också skräp och skrot, typ en soptipp, det blev två containrar. Plötsligt såg vi kyrkogården och tåget, och alla bitska insekter försvann.
Vi har målat stora delar av bion, och bytt dålig panel. Söderbergs bygg bygger åt oss. De är kunniga, duktiga och bra att ha att göra med. Taket på bion och dåliga takstolar är bytta. Syllen på bion var rutten och eländig och ventilationen till källaren låg under marknivå. Detta är bytt och marken är dränerad. Det är satt nya markskivor. Vi hade läckage från taket till källaren. Väggarna och stommarna var helt ruttna där. Detta är nu utbytt och fint.
Utbyggnaden, som vette mot IOGT, var byggd på en grund av lastpallar! Den är riven och en ny grund är klar för det nya köket. Vi har rivit och rivit och rivit allt som var sjukt och dåligt. Vi har nu nytt innertak där det varit ruttet. Snickarna jobbar med att sala väggar och tak. Vi har rivit upp gamla ruttna sneda golv. Nu är de raka och fina med nya golvspånskivor. Vi har skottat så mycket spån att vi drömde om det på nätterna. Fyllt så många containrar med skrot att ryggen värkte och huvudet undrade om något alls skulle bli kvar av husen.
Vi har fått nytt vatten, el och avlopp draget fram till husen. Vi har fått en toa, dusch och tvättmaskin som vi kan använda, visserligen i fel hus men ändå! Nu ska vi bara ner för en trappa över gården och upp för en trappa men det känns ändå som ett lyft. Vi har ordnat ett rum i källaren där vi börjat renovera möbler till vårt café. Vi har besökt loppisar, auktioner, Reprisen och Röda korset för att hitta det vi behöver i möbelväg. Vi kör fortfarande på återvunnet, det känns viktigt för oss.
I Mode Jonsson-huset har vi skruvat och målat takplåten, rivit den fula utbyggnaden som varit entré och tagit fram den gamla som fanns kvar. Tagit upp 400 stenplattor som låg mot gatan, rivit gammal panel in mot gården och lite annat. Nu vet jag att det är massor som jag glömt, men jag tycker ändå att ni fått veta lite av vad som hänt och händer.
Hur går det till??? Jag är sjuk!
Uppdatering 2009-06-11 av Kerstin: Jag är i chock! Jag har smittats av en elak bacill som gjort mig förkyld, mitt i sommaren. Jag trodde att man var sjuk på vintern och frisk på sommaren. Vi blev sjuka allihopa, hosta, feber och annat. Hoppas det går över snarast för jag hatar att vara sjuk.
Men husen håller på att få tak och det är ju bra. Snart så kommer bion att börja målas av Micke och mig. Det är ett modigt beslut, eftersom jag får svindel av att stå på byggställningar. Men jag tror att husen kommer att bli jätteglada med mössa på huvudet och färg på kroppen.
Men allt som annars är viktigt får stå tillbaka när man är sjuk, all energi läggs på att bli frisk. Det är ganska fascinerande att se hur snabbt vi byter fokus på vad som är viktigt och inte. Nu ska jag ta hostmedicin och snyta mig. Sedan ska jag jobba på att bli frisk, för att vara sjuk på sommaren är ett jäkla slöseri.
Tomma lador behöver inget tak…
Uppdatering 2009-06-07 av Kerstin: Stackars gamla bion i Öjebyn läckte som ett såll från yttertak till källare. Det har runnit så mycket vatten att väggarna svällt och blivit äggformade under läckagen, och golven som på sina ställen är täckta av nålfiltsmattor låter som att man går i lera när man beträder dem. Men nu är asbesttaket borta och huset håller på att få ny takpapp. Det känns så viktigt att stoppa läckaget. För utan tak har våra hus ingen mössa på sig och allt annat arbete blir onödigt.
Uttrycket ”tomma lador behöver inget tak” brukar ju användas för hjärnkontor utan så mycket aktivitet. Vi har träffat många människor i detta projekt och de flesta har verkligen behov av tak över sina lador. Men jag har träffat en som inte har något behov av tak, för där finns ingenting att vara rädd om.
Varför inte skapa istället för att leva på skåpmat? Varför inte vara positiv istället för negativ? Flexibel istället för rigid? Kunnig istället för okunnig? Sanningsenlig istället för lögnaktig? Men tiden är förbi då jag tänker få dåligt samvete över saker jag inte gjort fel. Tänker inte ta skit utan att agera, eller låta mig påverkas av andras litenhet. Det finns ett säj som är så här: ”Om du retar dig på saker som är små, så är du väl inte större än så”.
Människor som är någotsånär nöjda med sig själva kan glädjas med andra. Tillåter man sin egen kreativitet kan man bli inspirerad av andras. Vi kan ha en grundsyn som är i grunden positiv eller negativ, för vem blir världen vackrare? Det finns många lösningar på samma problem och inte bara ett svar på varje fråga, som en del tror. Tänk vad många lösningar som blir tillgängliga då! Tänk om människor frågade och kollade upp, istället för att anta och anklaga, och sedan stå med byxorna nere när de har fel. För vem blir världen roligare och trevligare då?
Varje dag väljer vi hur vi vill vara. Tack till alla positiva och goda energier, alla råd, allt stöd vi får av alla er som väljer att vara positiva och tar er tid att hjälpa och prata med oss. Kram till er och stort tack. Och till dig som gör tvärt om undrar jag hur roliga dina dagar är. Hoppas du vet att du också kan välja!
Tankar på nationaldagen…
2009-06-06: Jag är kluven till denna dag, mest för att det är svårt att veta vad som är så typiskt svenskt. Vårt språk består av låneord från massor av språk. Våra möbler och vårt sätt att bygga hus har alltid influerats av andra länder. Den typiskt svenska maten är det inte så många maträtter jag riktigt gillar, om man ser på husmanskosten alltså. Den musik jag tycker om är nog inte genuint svensk heller, utan influerad av en massa olika kulturer. Kläderna jag har på mig och sakerna jag köper är tillverkade i hela världen.
När jag rest runt i världen har jag upptäckt att det finns goda, och snälla människor oavsett vilken färg dom har, detsamma gäller även surkarten och torrbollarna.
Solen som skiner på oss är heller inte svensk, eller snön som landar på oss. Men landet, vårt vackra land, har jag faktiskt inte hittat någon annanstans. Jag har hittat lika vackra länder men inte likadana.
Jag har aldrig hittat ett ställe som Norrbotten där våren går så fort att om man blinkar är den redan över. Eller någonstans att vintern är så lång och så mörk och så kall att man undrar om amn är riktigt klok som bor här. Men så kommer sommaren och jag vet att svensk sommar kan jag fira, för den är unik. Att natten blir dag, att det finns tusen färger av grönt. Att vi har miljoner rena vackra vattendag och en natur som skiljer sig så mycket från norr till söder, det är fantastiskt.
Det är fint att vi ännu har ett relativt tryggt land. Det är synd att en del av dess medborgare utnyttjar ett i grunden gott system. De välbärgade kan mygla med fallskärmar och annat, andra med vård av barn eller sjukskrivning.
I Sverige klagar vi också hela tiden. Vi har det väldigt bra sett över världen men vi klagar. Jag tror att vi i Sverige har ramlat i en farlig fälla. Vi har lagstiftat om så mycket trygghet och välfärd, att vi glömt det verkligt viktiga. Jag tänker ibland att i detta land kan man inte se fram emot att bli gammal. De som byggt vårt land sätts in på hem som är grymt underbemannade. De som jobbar där gör i de flesta fall ett fantastiskt jobb med de resurser som finns, men de räcker inte. Idag på vår nationaldag, borde vi tänka på och hedra de människor som byggde upp vårt land och vår välfärd. Det borde vi göra de andra 364 dagarna också.
I dag skulle vi klaga mindre och glädjas mer, idag skulle vi vara tacksamma och glada och ringa eller hälsa på alla de som står oss närmast och berätta hur glada vi är att de finns, för utan dom var Sverige inte Sverige och våra liv mycket fattigare. Idag skulle vi se allt vi har, istället för det vi saknar, för vi har mycket.
Idag skulle vi glädjas över att få leva på en Svensk sommardag och ha våra närmaste runt oss. Idag borde vi också tänka på alla som inte har det som vi och göra något för dem om så bara en liten penninggåva. Idag borde vi vara glada över att vara mätta, hela, rena, att ha en doktor att gå till och mat i kylen. Idag borde vi reflektera...
Här ska nya Humlan bo!
2009-05-29: Dessa hus, som ska bli nya Humlan, är så slitna och ledsna! Det läcker vatten från yttertak och ända ner i källaren. När det regnar ute kan man duscha inne, fast bara kallt förstås… Men nu står det byggställningar runt husen och det gamla taket, som var fullt av asbest, ligger i containrar. Ny papp ska sättas upp så det inte läcker och förstörs ännu mera. Dessa hus får hjälp i sista minuten, de är så slitna och trasiga.
Vi har haft möten med Piteå kommun och planerat hur vi ska renovera, men jag tänker att eftersom husen skulle ha rivits är nästan vad vi än gör bättre än hur det varit under mycket lång tid. Museet och kommunens ansvariga för kulturhus har godkänt våra färgval och det blir typiska Jugendfärger. Vi måste måla överdelen på bion (t h i bilden) så snabbt som möjligt, för byggställningar kostar så mycket så vi pratar fem nollor för en månad.
Vi har mött så hjälpsamma, trevliga, kunniga och bra personer sedan vi började detta stora projekt att skapa ett nytt Humlehus. Med ett undantag… vi har också träffat en person som verkar tro att det handlar om att krångla så mycket som möjligt om saker som är helt orelevanta. Men den här gången blir jag inte ledsen utan förbannad. Det är lätt att stoppa in pinnar i ekrarna på de som cyklar, men betydligt svårare att lära sig cykla. Vi cyklar och vi ska cykla så jäkla fort att vi inte ramlar för en eller annan pinne i ekrarna. Husen kommer att bli vackra i sina nya färger.
Vi kommer att publicera bilder allteftersom vi bygger, som en liten dagbok på nätet, tänkte vi. Dessutom är branden bortstädad på gamla Humlan. Nu ligger stenar i högar och ingen kan tro att det funnits ett café där med så många skratt och så mycket glädje. Så symboliskt… att när gamla Humlan städas bort börjar den nýa att byggas. Det är bara slumpen som gjorde att det skedde samma vecka, eller är det det?
FAKTA OM HUSEN
Det gula huset (med f.d Furumagasinet) byggdes på 1930- eller 40-talet. Fram till 1960-talet fanns Jonssons modeaffär där, innan det blev snickeri och butik.
Det grå huset (biografen) byggdes på 1910-talet. Trolig upphovsman var Viktor Åström, stadsingenjör i Piteå. Förutom bio har byggnaden använts som kafé och danssalong. Under den sista perioden fram till nedläggningen 1965 drevs biografen av godtemplarna. Senare har den använts som bostad och snickeri.
Kontakta oss >>. Vi tar gärna emot ytterligare information om fastigheterna!
