Bilden: Ägarparet Mikael Vernerlund och Kerstin Englund.
Nu jobbar vi på att Humlan ska återuppstå!
All verksamhet vid Café Humlan ligger f. n. nere efter en totalt ödeläggande brand 16 mars 2009. (Läs om Branden>>).
Just nu jobbar vi hårt på att Humlan så snart som möjligt ska kunna återuppstå på en ny plats inne i Öjebyns kyrkstad. Läs i Byggdagboken>> om hur det nya projektet fortskrider!
Humlan får nytt bo i Öjeby kyrkstad!
Se artikel 26 maj 2009 i Piteå Tidningen >>
Läs också Humlans dagbok >> om våra tankar och erfarenheter efter branden.
Lämna meddelanden till oss via Kontakta oss >>.
Byggdagboken:
Hur går det till??? Jag är sjuk!
Uppdatering 2009-06-11 av Kerstin: Jag är i chock! Jag har smittats av en elak bacill som gjort mig förkyld, mitt i sommaren. Jag trodde att man var sjuk på vintern och frisk på sommaren. Vi blev sjuka allihopa, hosta, feber och annat. Hoppas det går över snarast för jag hatar att vara sjuk.
Men husen håller på att få tak och det är ju bra. Snart så kommer bion att börja målas av Micke och mig. Det är ett modigt beslut, eftersom jag får svindel av att stå på byggställningar. Men jag tror att husen kommer att bli jätteglada med mössa på huvudet och färg på kroppen.
Men allt som annars är viktigt får stå tillbaka när man är sjuk, all energi läggs på att bli frisk. Det är ganska fascinerande att se hur snabbt vi byter fokus på vad som är viktigt och inte. Nu ska jag ta hostmedicin och snyta mig. Sedan ska jag jobba på att bli frisk, för att vara sjuk på sommaren är ett jäkla slöseri.
Tomma lador behöver inget tak…
Uppdatering 2009-06-07 av Kerstin: Stackars gamla bion i Öjebyn läckte som ett såll från yttertak till källare. Det har runnit så mycket vatten att väggarna svällt och blivit äggformade under läckagen, och golven som på sina ställen är täckta av nålfiltsmattor låter som att man går i lera när man beträder dem. Men nu är asbesttaket borta och huset håller på att få ny takpapp. Det känns så viktigt att stoppa läckaget. För utan tak har våra hus ingen mössa på sig och allt annat arbete blir onödigt.
Uttrycket “tomma lador behöver inget tak” brukar ju användas för hjärnkontor utan så mycket aktivitet. Vi har träffat många människor i detta projekt och de flesta har verkligen behov av tak över sina lador. Men jag har träffat en som inte har något behov av tak, för där finns ingenting att vara rädd om.
Varför inte skapa istället för att leva på skåpmat? Varför inte vara positiv istället för negativ? Flexibel istället för rigid? Kunnig istället för okunnig? Sanningsenlig istället för lögnaktig? Men tiden är förbi då jag tänker få dåligt samvete över saker jag inte gjort fel. Tänker inte ta skit utan att agera, eller låta mig påverkas av andras litenhet. Det finns ett säj som är så här: “Om du retar dig på saker som är små, så är du väl inte större än så”.
Människor som är någotsånär nöjda med sig själva kan glädjas med andra. Tillåter man sin egen kreativitet kan man bli inspirerad av andras. Vi kan ha en grundsyn som är i grunden positiv eller negativ, för vem blir världen vackrare? Det finns många lösningar på samma problem och inte bara ett svar på varje fråga, som en del tror. Tänk vad många lösningar som blir tillgängliga då! Tänk om människor frågade och kollade upp, istället för att anta och anklaga, och sedan stå med byxorna nere när de har fel. För vem blir världen roligare och trevligare då?
Varje dag väljer vi hur vi vill vara. Tack till alla positiva och goda energier, alla råd, allt stöd vi får av alla er som väljer att vara positiva och tar er tid att hjälpa och prata med oss. Kram till er och stort tack. Och till dig som gör tvärt om undrar jag hur roliga dina dagar är. Hoppas du vet att du också kan välja!
Tankar på nationaldagen…
2009-06-06: Jag är kluven till denna dag, mest för att det är svårt att veta vad som är så typiskt svenskt. Vårt språk består av låneord från massor av språk. Våra möbler och vårt sätt att bygga hus har alltid influerats av andra länder. Den typiskt svenska maten är det inte så många maträtter jag riktigt gillar, om man ser på husmanskosten alltså. Den musik jag tycker om är nog inte genuint svensk heller, utan influerad av en massa olika kulturer. Kläderna jag har på mig och sakerna jag köper är tillverkade i hela världen.
När jag rest runt i världen har jag upptäckt att det finns goda, och snälla människor oavsett vilken färg dom har, detsamma gäller även surkarten och torrbollarna.
Solen som skiner på oss är heller inte svensk, eller snön som landar på oss. Men landet, vårt vackra land, har jag faktiskt inte hittat någon annanstans. Jag har hittat lika vackra länder men inte likadana.
Jag har aldrig hittat ett ställe som Norrbotten där våren går så fort att om man blinkar är den redan över. Eller någonstans att vintern är så lång och så mörk och så kall att man undrar om amn är riktigt klok som bor här. Men så kommer sommaren och jag vet att svensk sommar kan jag fira, för den är unik. Att natten blir dag, att det finns tusen färger av grönt. Att vi har miljoner rena vackra vattendag och en natur som skiljer sig så mycket från norr till söder, det är fantastiskt.
Det är fint att vi ännu har ett relativt tryggt land. Det är synd att en del av dess medborgare utnyttjar ett i grunden gott system. De välbärgade kan mygla med fallskärmar och annat, andra med vård av barn eller sjukskrivning.
I Sverige klagar vi också hela tiden. Vi har det väldigt bra sett över världen men vi klagar. Jag tror att vi i Sverige har ramlat i en farlig fälla. Vi har lagstiftat om så mycket trygghet och välfärd, att vi glömt det verkligt viktiga. Jag tänker ibland att i detta land kan man inte se fram emot att bli gammal. De som byggt vårt land sätts in på hem som är grymt underbemannade. De som jobbar där gör i de flesta fall ett fantastiskt jobb med de resurser som finns, men de räcker inte. Idag på vår nationaldag, borde vi tänka på och hedra de människor som byggde upp vårt land och vår välfärd. Det borde vi göra de andra 364 dagarna också.
I dag skulle vi klaga mindre och glädjas mer, idag skulle vi vara tacksamma och glada och ringa eller hälsa på alla de som står oss närmast och berätta hur glada vi är att de finns, för utan dom var Sverige inte Sverige och våra liv mycket fattigare. Idag skulle vi se allt vi har, istället för det vi saknar, för vi har mycket.
Idag skulle vi glädjas över att få leva på en Svensk sommardag och ha våra närmaste runt oss. Idag borde vi också tänka på alla som inte har det som vi och göra något för dem om så bara en liten penninggåva. Idag borde vi vara glada över att vara mätta, hela, rena, att ha en doktor att gå till och mat i kylen. Idag borde vi reflektera...
Här ska nya Humlan bo!
2009-05-29: Dessa hus, som ska bli nya Humlan, är så slitna och ledsna! Det läcker vatten från yttertak och ända ner i källaren. När det regnar ute kan man duscha inne, fast bara kallt förstås. Men nu står det byggställningar runt husen och det gamla taket, som var fullt av asbest, ligger i containrar. Ny papp ska sättas upp så det inte läcker och förstörs ännu mera. Dessa hus får hjälp i sista minuten, de är så slitna och trasiga.
Vi har haft möten med Piteå kommun och planerat hur vi ska renovera, men jag tänker att eftersom husen skulle ha rivits är nästan vad vi än gör bättre än hur det varit under mycket lång tid. Museet och kommunens ansvariga för kulturhus har godkänt våra färgval och det blir typiska Jugendfärger. Vi måste måla överdelen på bion (t h i bilden) så snabbt som möjligt, för byggställningar kostar så mycket så vi pratar fem nollor för en månad.
Vi har mött så hjälpsamma, trevliga, kunniga och bra personer sedan vi började detta stora projekt att skapa ett nytt Humlehus. Med ett undantag… vi har också träffat en person som verkar tro att det handlar om att krångla så mycket som möjligt om saker som är helt orelevanta. Men den här gången blir jag inte ledsen utan förbannad. Det är lätt att stoppa in pinnar i ekrarna på de som cyklar, men betydligt svårare att lära sig cykla. Vi cyklar och vi ska cykla så jäkla fort att vi inte ramlar för en eller annan pinne i ekrarna. Husen kommer att bli vackra i sina nya färger.
Vi kommer att publicera bilder allteftersom vi bygger, som en liten dagbok på nätet, tänkte vi. Dessutom är branden bortstädad på gamla Humlan. Nu ligger stenar i högar och ingen kan tro att det funnits ett café där med så många skratt och så mycket glädje. Så symboliskt… att när gamla Humlan städas bort börjar den nýa att byggas! Det är bara slumpen som gjorde att det skedde samma vecka, eller är det det?
FAKTA OM HUSEN
Det gula huset (med f.d Furumagasinet) byggdes på 1930- eller 40-talet. Fram till 1960-talet fanns Jonssons modeaffär där, innan det blev snickeri och butik.
Det grå huset (biografen) byggdes på 1910-talet. Trolig upphovsman var Viktor Åström, stadsingenjör i Piteå. Förutom bio har byggnaden använts som kafé och danssalong. Under den sista perioden fram till nedläggningen 1965 drevs biografen av godtemplarna. Senare har den använts som bostad och snickeri.
Kontakta oss >>. Vi tar gärna emot ytterligare information om fastigheterna!
- Tidigare inlägg om nya Humlan, se Byggdagbok>>
- Tidigare inlägg om gamla Humlan och tiden efter branden, se Humlans Dagbok>>
